EN HELG I ÖSTERBOTTEN

En till ja. Jag hann bara vara hemma i Helsingfors i några dagar innan jag återigen satt på tåget norrut. Den här gången åkte vi upp för att gå på Louises och Markus förlovningsfest, och dessutom hälsa på F:s föräldrar. På fredagen bänkade vi oss på tåget med varsin Arnolds-bagel och väl framme möttes vi av massvis med slask och regn. Och svärisarna. Vi åkte till Solf och spenderade eftermiddagen där innan vi åkte till F:s farmor i Tölby.Det är alltid så kul att hälsa på henne. 93 år är hon, men väldigt insatt i allt som händer runt om i världen, och hon är en som gärna stannar uppe länge för att se på deckare. Ja ni hör ju redan att hon är toppen. Dessutom är hon typ världens trevligaste och gladaste person. Inte en enda gång har jag åkt därifrån utan ett leende på läpparna. Den här helgen var dessutom F:s farbror och hans fru på besök, så vi fick hälsa på dem också.På lördagen åkte vi in till stan för att äta lunch med födelsedagsbarnet Alexander. Vi bestämde oss för att testa på Himas, och trots att det var överpriserat och enorma portioner som man inte orkade med, var det riktigt gott. Vi var ensamma i restaurangen en stor del av tiden, trots att det var mitt på lördagen, och detta kändes konstigt. Men kostar det 18 euro för en burgare, pommes och en liten liten cola fattar jag att man hellre går någon annanstans och käkar. Det var i alla fall en riktigt trevlig stund och vi diskuterade allt möjligt innan vi åkte hemåt igen. På väg till bilen gick vi en sväng via Suomalainen och fyndade två böcker för bara 2,95 euro styck. Hem åkte vi med Lee Childs 61 timmar och De små tingens Gud (org. God of Small Things) av Arundhati Roy.På kvällen var det då dags för det vi väntat på hela veckan, och orsaken till vår resa, nämligen förlovningsfesten. Efter en liten road trip på en och en halv timme svängde vi in på gården i Staraby. Vi hade aldrig varit i trakten förr, men det var hur mysigt som helst. Jag vet inte hur det är med er, men jag älskar att hälsa på hos någon jag aldrig varit hos tidigare. Dessutom var det intressant att se hur Louise växt upp och bott då hon var liten. Vi bjöds på alla möjliga godheter. Markus hade lagat egna punchrullar som var gudomliga, och jag gillade också de små hemgjorda Smickersbitarna gjorda på något annat än socker (dadlar kanske?). Det blev en riktigt trevlig kväll och i bilen på vägen hem genom dimman lyssnade vi på podcast och bra musik på hög volym. Värre lördagar har man väl varit med om. Just nu sitter vi på tåget hemåt igen, och det ska bli skönt att komma hem och faktiskt vara hemma en längre stund nu igen. I dag har vi ätit plättfrukost och sedan varit på lunch till mormor och morfar. Jag lämnade just in en uppsats och nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen. För det känns som att jag behöver vila upp mig lite inför den kommande veckan. Planen är att lämna in kandidatavhandlingen till språkgranskningen i slutet av veckan, så jag känner på mig att det kommer bli en del sena kvällar och en hel del tröstchoklad. Men sedan, på lördagen, ska vi fira både inlämnad avhandling och ett år som förlovade. Tänk det! Så fort tiden går när man är kär. Så där. Det var ett långt och tråkigt (sorry) inlägg om helgen som varit. Ny vecka och nya tag nu då.Hoppas ni har haft en superb helg. Kom ihåg att kicka måndagens röv imorgon!Kram,Johanna