TVÅ STEG FRAMÅT

Hej alla fina,det här inlägget ni läser just nu är skrivet av en tjej som blivit klar med allt som hör till kandidatexamen vid Svenska Social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Wohoo! I onsdags damp ett mail ner i inkorgen, med lite darriga händer klickade jag upp det och VIPS var jag kandidat!Eller tja, jag måste ännu ansöka om examensbetyget, men jag har i alla fall gjort allting som hör till min examen. Plus lite till – franskan räknar jag som en del av magisterexamen istället, och den sista föreläsningen är på måndag. Med andra ord: inte mycket kvar av skolan på ett bra tag nu.Nu först börjar det sjunka in att jag faktiskt tar examen. Hela det här året har varit segt med endast några få studiepoäng kvar att håva in, och nu kommer jag ha en paus på ett år, eller kanske lite mindre. Konstigt att inte vara bunden till någon slags skola. För det är ju typ det enda jag gjort i mitt liv hittills, det enda jag vet att jag kan. Men det ska bli spännande och lärorikt, och förhoppningsvis väldigt roligt, att ta en paus, flytta till andra sidan jorden och inte planera varje dag flera veckor i förväg.Och på tal om Australien har jag nu fått första Twinrix-dosen. Vaccinet mot Hepatit A och -B gjorde mig lite trött igår, och ännu i dag ömmar armen lite, men annars gick det hur bra som helst. Jag har inte fått något vaccin sedan jag gick i femman (hur kul att få en megados boostervaccin på sin födelsedag?), och jag var lite osäker på hur sprutan skiljer sig från kanylen man använder vid blodprov. Men bra gick det i alla fall, hälsovårdaren vid Studenthälsan var jättetrevlig och sticket kändes knappt – enligt hälsovårdaren på grund av min utmärkta förmåga att slappna av så mycket som möjligt, hahaha.Så. Nu är jag två steg närmare vårt stora äventyr. Examen avklarad och vaccineringen påbörjad. Om två veckor börjar jobbet på Vasabladet igen och i mitten av maj åker jag till Österbotten för att jobba från Vasa. Jag kommer vara hemma i Helsingfors så mycket som möjligt under våren och sommaren för att ta vara på tiden här. Inte för att vi kommer säga hejdå till Helsingfors för gott, men för en längre tid. Efter Australien kommer vi båda att fortsätta studera här, så det blir i alla fall ett par år till i huvudstaden. Sen får vi se.Just nu njuter jag i alla fall av att ha framtiden sådär passligt öppen. Jag har ingen aning om vad jag vill göra i mitt liv eller jobba med i framtiden, men de närmsta tre åren har jag ändå lite koll på. En grov skiss att hålla sig till, och möjligheten att färglägga allt efter. Det känns upplivande, nytt och hoppfullt. Kram,Johanna