Thanksgiving, del 1

Så jag firade inte min Thanksgiving tillsammans med min värdfamilj. Men för er som inte vet så är Thanksgiving dagen då de som firar den, dvs alla amerikaner med fler, äter mycket mat, kollar på fotboll (amerikansk fotboll alltså) och tänker på vad de är tacksamma över. Ofta äter dem potatismos, både på vanlig potatis men även på sötpotatis, kalkon och pumpa-paj. Själv valde jag att laga något som min värdfamilj aldrig skulle äta. Nämligen Mammas Pasta! Det vill säga pasta och en sås med svamp, broccoli, bacon och blåmögel-ost i ! Bästa jag någonsin ätit typ! Min värdfamilj skulle aldrig äta det eftersom att de inte äter någon typ av mjölkprodukt alls, så därför passade jag på.    Tänkte även självklart på saker jag är tacksam över. Både saker här, så som vilken bra värdfamilj jag har med bra mat på bordet varje dag osv. Men också på allt jag borde vara mer tacksam för hemma. Det är så lätt att bli blind när man är hemma. Jag har inte skrivit om det än, men jag fick ett till paket av mamma för någon vecka sedan fyllda med godsaker. Och först tänkte jag "oj, vad hon lägger pengar på mig nu. Hon köper holiday-dipp, kexchoklad, bilar och skumtomtar till mig. Åhh va snäll hon är!", jag kände mig så bortskämd. Men egentligen är det inget utöver det vanliga, hon har inte köpt mig något som hon inte skulle ha köpt till mig hemma om jag bett om det. Detta gör mig lite ledsen, inte det att jag inte får något nytt, utan det att jag inte uppskattar dessa små köp hemma. Alltså jag menar jag har aldrig blivit så överlycklig av att se kexchoklad tidigare i mitt liv, jag typ hoppade av lycka. Det borde man alltid göra.   Jo, och så hade vi inget kaffe hemma och jag var egentligen för lat för att byta om från min pyjamas bara för att åka och köpa kaffe. Så istället letade jag upp adressen till närmsta drive-through Starbucks, knöt på mig skorna och satte på mig en extra mysig kofta och åkte iväg. Otroligt bra, man behöver inte ens kliva ur bilen.      Kraam