- TO SAY GOODBYE

2 månader och 15 dagar tills mitt visum går ut. 2 månader och 15 dagar tills jag måste lämna landet jag älskar. 2 månader och 15 dagar tills jag måste lämna mitt liv. Det är så det känns. Och jag har fruktansvärd ångest. Jag har flyttat långt långt bort, första året här åkte jag runt och flyttade till olika ställen, stannade några månader här och där. Träffade massa olika människor, vissa jag aldrig mer kommer se och vissa som är vänner för livet. Men det andra året här i Australien har varit helt annorlunda. Jag bodde på hostel en vecka innan jag flyttade in här i huset i Double bay, det är snart 10 månader i samma hus. Människor har flyttat in och ut under hela tiden men vissa av oss har hållit ihop, vi har blivit en familj. Och det känns inte alls kul att behöva lämna sin familj, speciellt inte när det inte är mitt egna val. Jag älskar mitt liv, ja klart det har varit toppar och dalar här också, det kommer det alltid vara i livet. Men detta land, och denna stad, åh. Okej vintertid, nej, det är inte alls kul, det är deprimerande och kallt och riktigt tråkigt. Men man klarar det på grund av att det är så sjukt kort tid, hård men kort tid. Sen sommaren, ja åh säger jag bara. Slutar jag jobba tidigt en dag drar jag till stranden, för det finns ju mer än ett 20-tal stränder runt om Sydney. Är jag ledig några dagar, ja då kan jag åka utanför stan och hitta nåt annat fint ställe. Jag bara ÄLSKAR det. Och jag får ångest när jag tänker på att jag måste åka ifrån livet som jag älskar. Det är chill, alla är glada och trevliga, du träffar nya människor jämt och ständigt. Jag har fått något slags lugn i själen här. Men såklart är jag supertaggad på att komma "hem" igen. Ja jag skriver "hem" för att Sverige och Hultsfred är ju inte mitt hem just nu. Detta är mitt hem och detta är mitt liv. Jag kommer dock älska att komma tillbaka och träffa alla jag älskar och bryr mig om. Men jag vet hur dåligt jag har mått i den där lilla hålan i så många år, och det gör ont i mig att veta att jag måste tillbaka. Jovisst jag behöver inte vara kvar i Hultsfred och det har jag inte tänkt heller, men till en början. Tills jag kommer ut på nästa äventyr, hittar ett nytt ställe jag trivs på. Jag vet dock att mitt hjärta kommer längta tillbaka och sakna detta så många gånger. Men det vet jag, att vart jag än är så kommer det alltid finnas ett ställe där jag hellre vill vara, och det kommer alltid finnas någon eller några jag saknar. And that's life. Tough life.Ahopp det här blev djupt men sånt som är i huvudet måste komma ut. Typ nostalgi-inlägg.