Sån dag igen

Idag har varit en sån dag, när allt bara är fel och tillslut så rinner bara bägaren över igen, Man ser absolut ingenting positivt, allt är fel, ingen tycker om mig, man är vatten värd på jobbet, ser ingen framtid, familjen vill inte ens veta av en. Ja allt det där gamla grället. Varför kan inte bara huvudet slå av och bara säga Josefine stop! Du vet att allt det där inte är sant, men när någon annan försöker säga det just i den stunden så blir bara allt värre. Livet är meningslöst och ja jag vet inte hur långt jag ska fortsätta, känns som att jag har berättat det här för er förut. Jag önskar bara av hela mitt hjärta att min hjärna skulle sluta tänka allt negativt. Jag har ju förstått att det är mig det är fel på och ingen annan men ändå känns det jämt som att jag skulle på allt annat än mig själv. När det egentligen jag själv som behöver göra nått åt mig själv men jag vet inte vad? Jag vet ingenting. Just nu är jag bara stressad som vanligt, stressad över livet och att det är förändring på gång, att jag sagt upp lägenheten och att allt bara är en jäkla väntan just nu. Klarar inte denna väntan, känns som jag står helt utan back up och det är det som gör mig så jävla rädd jämt. Jag vill alltid ha kontroll och en plan, alltid ligga steget före och ha kontroll och när jag inte har det så blir det kaos i mitt system. Men nu ska jag försöka sova bort denna ångest så jag orkar upp imorgon och hoppas på att det blir iallafall en någorlunda bättre dag.