Prestationsångest

Prestationsångest. Någon gång i sitt liv har man mött på eller så kommer man säkert möta på prestationsångest. Det kan vara att man ska hålla ett viktigt möte på jobbet, ha ett prov i skolan eller att man ska spela en jätteviktig fotbollsmatch, som gör att man får prestationsångest. Det som prestationsångest är att man oftast känner sig pressad, stressad och nervös inför någonting som man ska göra. Jag tror många kan relatera till just prestationsångest, men att hur man känner och hur man beter sig när man har prestationsångest är väldigt individuellt.  Igår (Torsdag) stötte jag på prestationsångest igen. Eller jag har nog känt av det ett tag men jag har inte riktigt erkänt det för mig själv förens igår. Det har ingenting med stallet och göra, verkligen inte! Utan denna gång är det enbart skolan. Jag visste att 9:an skulle vara stressigt, men herregud! Att det är lite stressigt är årets största lögn, det är sjukt stressigt! Det är gigantiska uppgifter som ska in, det är prov som ska skrivas och utöver det är det nationella prov som man inte har någon aning om vad det kommer handla om. HJÄLP, säger jag bara.  Jag tror att om du skulle fråga många som går i nian om de upplever nian stressig så kanske de inte skulle känna som jag, men det beror på vad för ambitioner man har i skolan. Jag vill ha bra betyg och en hög merit så jag kan komma in på exakt det gymnasiet jag vill. Och jag tror att det är därför jag har prestationsångest just nu. Jag vill så mycket och kämpar så mycket för att få bra betyg så att jag får stress och blir så sjukt nervös när jag skickar in en inlämning eller skriver ett prov, för vilket betyg jag kommer få.  När man går i 7:an eller 8:an så gör det inte så jätte mycket om man inte blir nöjd med ett betyg, man har ju fortfarande tid på sig nästa gång man jobbar med det ämnet att höja sig. I 9:an så är det inte riktigt så, för när du har fått ett betyg inom en del av exempelvis So, typ Geografi, då kan man inte ändra det betyget. Det är de som ger mig stress, gör mig nervös och ger mig prestationsångest. Man behöver liksom prestera hela tiden, vilket jag tycker är jobbigt.  Idag (Fredag) har pressen lugnat sig. Jag har världens bästa föräldrar som stöttar mig och hjälper mig så mycket när det är jobbigt. Är så evigt tacksam för det! Utan er skulle jag aldrig få ihop skolan, stallet och allt annat i mitt liv. Ni är helt FANTASTISKA! Jag älskar er så mycket <3 Igår var även ännu ett tydligt exempel på att stallet var min avkoppling. Visst att mitt ridpass inte gick helt fantastiskt, men så blir det när ryttaren mår helt hundra. Men för en stund försvann prestationsångesten, stressen och all nervositet. Det var han och jag. Jag kan ärligt säga att jag grät i bilen på väg till stallet, men jag åkte med ett leende på läpparna när jag åkte hem därifrån. Franco är bäst, så enkelt är det bara!  Varför jag ville skiva detta inlägg har jag egentligen inget svar på. Men jag känner bara att jag behöver skriva mina känslor i ett inlägg så jag sen kan skriva lite roligare inlägg, så jag ber om ursäkt om det här inlägget inte var så intressant att läsa. Nästa gång blir det bättre! Egentligen hade jag en helt annan plan på vad detta inlägg skulle handla om, men det fick bli en sista sekund ändring. Den andra idén kommer komma någon gång, don't worry!  Glad påsk på er önskar jag och Franco! Vi hörs snart igen med ett lite roligare inlägg! // Julia