Sakta men säkert framåt

Jag har många gånger på min blogg skrivit om förändring. Vad som kan vara bra med att något förändras, men också vad som kan kännas lite jobbigt med att något förändras. De allra flesta gånger så har förändringen varit till det positiva för mig. Tror faktiskt aldrig en förändring har varit något negativt för mig personligen. Det har varit jobbigt och sorgligt men aldrig negativt. Jag har också skrivit mycket om självförtroende. Att känna att man kan säga "Jag är riktigt duktig" eller "Jag är riktigt bra på det här" och verkligen mena det man säger.  Personligen är det en av mina största svagheter. Jag är jättedålig på att ge mig själv en klapp på axeln och säga till mig själv att jag faktiskt gör ett bra jobb. Självförtroende, det är väl något som jag förmodligen kommer behöva jobba med hela mitt liv. När man blandar en förändring som innehåller att självförtroendet försämras blir det jobbigt. Det är en riktigt jobbig förändring. Det är en sämre förändring, något som tur är har varit ganska okänt för mig. Men inte längre... Jag har under flera år behövt jobba på att stärka mitt självförtroende och framförallt att kunna tro på mig själv. Att jag exempelvis vet att jag kommer klara mitt matte prov för att jag vet att jag har pluggat som tusan inför det. Men efter min hela Holland upplevelse har jag behövt jobba upp allt från grunden igen. Både när det kommer till självförtroendet i ridningen och mitt självförtroende om mig som person. Det har funnit många stunder nu efter Holland som jag har tvivlat på mina kunskaper inom ridningen. Jag har helt plötsligt börja känna att jag behöver bekräftelse i ridningen för att känna mig duktig, vilket jag inte har känt att det är ett måste för mig förut. När jag inte har hört att jag är duktigt så har jag suttit på Franco och tänkt att jag inte är värd honom, att jag sitter här och förstör honom. Nu vet jag med lite mer perspektiv att jag inte gör det. Jag förstör inte Franco och jag är inte urusel som jag under en tid har trott. Ni kanske undrar vad som har fått mig att ändra min uppfattning? Mitt svar är kort och enkelt: Gymnasiet. Tack vare att jag har börjat gymnasiet och trivs så fruktansvärt bra i skolan så försvann mycket av min osäkerhet utanför stallet. Jag känner inte att jag måste försöka för att passa in eller för att inte känna mig utanför. Jag kan vara 100% mig själv utan att känna mig utanför eller dömd. Det är just den här boosten av självsäkerhet och självkänsla som jag har försökt ta med mig in i stallet. Jag skulle inte säga att mitt självförtroende i stallet är lika bra som mitt självförtroende som jag har med mig som person i övrigt, men det är på bättringsvägen i alla fall, vilket gör att jag mår bättre nu. Det går sakta men säkert framåt. Jag har fått många frågor angående mitt inlägg som handlade om Holland resan. Den frågan som jag får höra oftast är vart inlägget finns att läsa. Svaret är att det inte finns någonstans att läsa. Det är nertaget. Ni behöver inte fråga varför, det kommer jag inte svara på eftersom svaret ändå inte är relevant längre. Att jag har känt så här har gjort att intresset för att skriva här på bloggen eller skriva generellt inte har funnits. Jag har inte trott på att bloggen är något bra, utan att allt jag skriver är rent utav skit. Men nu vet jag att det inte är så. Jag glömde bort varför jag ens startade min blogg från början. Det var inte för att nå mest följare eller för att bli känd. Utan jag ville skriva för jag tyckte det var kul och för att jag vill skriva av mig alla tankar och åsikter som jag har inom mig, lite som en typ av dagbok. Men nu är jag tillbaka på bloggen och det känns jättebra och jag är super taggad igen!Hoppas ni får en bra vecka allihopa! Vi hörs snart igen, förhoppningsvis tidigare än två månader haha. // Julia  Instagram: @jul1a_dahlstrom & @julia_dahlstrooom (hästkonto) Facebook: Julia Dahlström