Capri - del 2

Efter att ha strosat runt i Capri en stund tog vi bussen till Anacapri. En annan lite mindre "stad" på Capri. Högre upp, där man även kunde ta en sittlift upp till högsta punkten på berget för att njuta av magisk utsikt. I Anacapri letade vi ganska snabbt upp en restaurang och högg första bästa plats i skuggan.  Jag njöt av en liten gullig flaska bubbel i väntan på maten.  Beställde in min första glutenfria pastarätt på Italien-resan! Det känns nästan lite som att svära i kyrkan när jag säger att jag inte var nämnvärt exalterad över varken maten eller kaffet i Italien. Kan säkert bero på att det enda de gjorde glutenfritt var pasta och den ska man nog äta färsk för att det ska smaka som man tänker att pasta ska smaka i Italien. Men mina pastarätter smakade som att jag lika gärna kunde gjort dem hemma.  Nåväl. Efter en mysig lunch promenerade vi bort till sittlifterna och köpte varsin tur- och retur biljett innan vi hoppade på liften. Jag tyckte det var lite läskigt att hoppa på den först, men när jag väl satt där för mig själv så njöt jag verkligen. Så fridfullt att tuffa fram i den varma utomlandsluften och titta på utsikten som bara blev vackrare och vackrare ju högre upp vi kom.  Här var vi nog halvvägs upp. Vackert va? Det är Anacapri som är staden ni ser bakom mig.  Uppe på toppen höll vi på att smälta bort i värmen. Jag styrde ett snabbt gruppfoto innan vi splittade upp oss och gick på egen upptäcksfärd.  Jag stannade till vid denna punkt. Där och då var det så mycket vackert att det efter ett tag inte gick att ta in länge. Jag och Emil diskuterade om man någonsin kunde trötta på utsikten om man såg den varje dag, och det trodde vi. Man blir hemmablind ni vet. Och för oss var det så mycket på en gång att man efter ett tag slutade säga WOW. Tur att man fotade lite så man kan titta tillbaka haha.  Sen tog vi liften ner och promenerade till bussen som körde oss tillbaka hela vägen till hamnen vi åkte in med båten tidigare på förmiddagen. Ön består mest av höga klippor så det fanns knappt några badplatser, men en liten rackare fanns bakom hamnen. Dit gick hela sällskapet minus jag och Andreas. Jag var inte så badsugen, mest sugen på en god kaffe och mysa lite själv med min älskling.  Ni har ju redan hört att jag inte var så nöjd med det italienska kaffet jag blev serverad. Testade både cappuccino, vanligt svart, espresso, espresso med mjölk och americano med mjölk. Inget gick hem. Tacka vet jag min Nespresso-maskin hemma haha.  Under båtturen hem skulle vi åka runt hela ön innan vi åkte hem till Nerano. Det var mest jobbigt för min del eftersom åksjukatabletten jag tog på morgonen slutade verka under turen, så jag mådde mest illa och ville sätta fötterna mot fast land haha. Vad är det här för jävla brud, tänker ni. Gillar inte maten eller kaffet och blir illamående så fort hon sitter i ett fordon i rörelse. Kinkigare jävel får man leta efter haha.  En ball sak var dock att vi åkte igenom Kärlekstunneln. På östra sidan av Capri finns nämligen en formation av klippor som kallas Faralioni, och genom en av dessa klippor finns en tunnel som kallas Kärlekstunneln. Man ska åka igenom med sin partner och pussas så ger det tur i kärleken. Så mysig grej. <3 Och okej, illamåendet till trots är jag rätt glad att vi tog omvägen runt hela ön istället för direkt hem. Naturen är breathtakingly vacker. Att klä sig vackert eller omge sig av vackra ting är en sak, men det finns ingenting som slår naturens beauty. Tack för Capri, Moder Natur.