En dag i Positano & en makaber middag

Nu när jag sitter och skriver det här inlägget inser jag att det är en hel vecka sedan jag tog dessa bilder. Snälla tiden, sluta spring iväg! Nåväl. I fredags packade vi in oss i våra bilar och styrde kosan mot Positano. Ni som kopplar Amalfi med vackra kulerta hus i bergsluttning med magiskt vacker utsikt över havet, just den typen av vy finns i Positano.  Vägen dit var allt annat än rak. Jag som är århundradets mest åksjuka person mådde sådär haha. Vägarna svänger konstant eftersom de är byggda längs med bergen, vilket ni kan se ganska tydligt på bilden ovan. Magiskt vackert dock.  Efter en timmes bilfärd var vi framme i Positano och försökte leta rätt på Roel och Natalie, som hade åkt i den andra bilen. Staden ligger i bergen så det var trappor upp och ner överallt. Lite som att gå runt i en labyrint med små söta butiker och vackra byggnader.  Vi möttes alla vid den lilla stranden som bestod av små stenar som var stekheta så man var tvungen att gå runt i skor. Ser ni hur jäkla vacker bakgrunden är? Ser ut som en bakgrundsbild för datorer!  Det var en varm dag så vi badade, gick upp och torkade och badade om vartannat. Jag, Andreas, Emil och Jennah hade inte tagit med oss handdukar till Italien, så vi gick och handlade tunna badlakan. Ett av de bästa köpen jag gjort i år tror jag.  Efter några timmar i solen började våra magar kurra, så vi gick på sen lunchjakt och slog oss ner vid den fjärde restaurangen vi gick förbi. Magiskt vacker utsikt, inte sant? Och nu ska ni få höra något sjukt. Vi har ju haft den här resan planerad i flera månader och under den tiden har jag haft en bakgrundbild från Amalfikusten som jag googlade fram. När jag står inne på restaurangen och stage:ar en Instagram-bild där jag håller i mitt vinglas med de färgglada husen i bergsluttningen i bakgrunden inser jag att den vinkeln känns lite bekant. Kollar på min bakgrundbild på mobilen och inser att Google-bilden jag haft som bakgrundbild i flera månader och den jag just tagit med vinglaset är tagen i exakt samma vinkel. Personen som fotade bilden jag hittade på Google måste alltså stått på exakt samma ställe som mig vid fototillfället. Hur sjukt?! Efter strosande i ett par gulliga butiker började vi rulla hem till gullstaden vi bodde i, Nerano. Vi åkte ner till hamnen och köpte gelato innan vi åkte till deras (företaget som vi hyrde huset av) anläggning för att hinna se en bit av solnedgången. Ön längst bort i bilden är Capri.  Vi hade spanat in deras restaurang tidigare och tyckte den såg mysig ut, så vi beställde in både vin och mat. Och där har vi hela gänget förresten, Emil, Jennah, Andreas, Roel och Natalie.  Jag fick mig en liten chock när jag, som beställt fisk, fick in en hel jäkla fisk, med ben, tänder, ögon och allt. Kändes så himla makabert. Köttet var dock utsökt, men tyvärr var allt annat, både min och alla andras mat, supersalt.