KVAL TILL ALLSVENSKAN

Oj då. Mycket som händer. Mycket som inte står med här. Det gör mig lite skraj faktiskt. Att jag glömmer vad jag tänkte just precis då, att det inte finns nedskrivet här. Men under den senaste månaden har vi blivit klara seriesegrare. & det betyder väldigt lite för väldigt många men är så himla mycket för andra. Det är liksom det konkreta beviset på att man gjort en bra säsong. 20 matcher - 19 vinster, 1 förlust (som jag visserligen missade) fick jag uppleva. Och det som väntar nu är kval till Allsvenskan. Med start imorgon. Det största som någonsin hänt mig i innebandysäsong ska jag få uppleva och för bara ett dygn sen trodde jag att allt skulle detta skulle tas ifrån mig... Två dagar innan kvalet tränade vi precis som vanligt och det kändes som den allra viktigaste träningen på hela säsongen. När vi ska öva powerplay är jag den som är framför mål, redo att täcka målvakt, ta returer och vara med på instick. Den med den friaste rollen. Det tar några minuter och sen faller jag ihop på golvet med ett enkelt snedsteg med ena foten. Min smärttolerans är hög, jag klagar inte ofta på att jag har ont och jag härdar smärta bra. Men jag skriker till av smärta och blir kvar - i det läget jag annars brukar resa mig direkt och fortsätta spela. De enda tankarna som snurrar i huvudet är att chansen att jag får uppleva kvalet är kört. Totalt kört. Jag hade sabbat det. Ett dygn har gått och jag har gjort allt för att inte låta det bli en långvarig skada. Så många som brytt sig och hjälpt mig. Jag bad till gud att han skulle göra under, hjälpa mig att få uppleva ett av mina livs bästa ögonblick. Och på bara ett dygn så har foten blivit så så mycket bättre.Detta publicerade jag inte. Men detta skrevs den 11 mars, dagen innan första kvalmatchen. Det som hänt nu är att vi har vunnit två matcher - Playoff 1. Och är nu vidare till Playoff 2 med start på fredag. Vi slog ut Tvåstad efter två matcher med ett totalresultat på 14-11. Jag kunde spela. Undret skedde och min fot höll, hur lite jag än trodde det skulle gå. Idag, nästan två veckor senare, är den fortfarande inte helt bra men jag kan spela och det är jag så glad för. I över morgon, på långfredagen, styr bussen mot första Playoff-match 2 i Linköping. Så otroligt taggad och glad att vi får uppleva detta.