Allt flyter.

Jag insuper solens kanske sista värmande senaommarstrålar och sörplar i mig islatte på en brygga i utkanten av vasastan. I lurarna hör jag kloka ord och roliga anekdoter från härliga  systrarna widell i senaste fredagspodden. En ganska bra form av terapi efter en dålig start på morgonen och veckan. Den här morgonen  började inte alls som jag tänkt mig. Man kan verkligen bli förvånad över hur man kan reagera över saker ibland och visst är det alltid när man inte riktigt når målet som man inser hur gärna man ville dit. Det känns bra att humöret sakta men säkert börjat att bli bättre och snart får jag sällskap av Karin.Tack livet för att du går vidare och är i ständig rörelse. En motgång blir ett steg närmare nästa framgång.PS. I'm back. Dags för en nystart och vi börjar med bloggen!