Bungy Jump

Morgonen den 28:e April va en spännings-, adrenalin- och en gnutta ångestfylld dag. Varför undrar ni antagligen? Jo endast pga av en liten grej som pågick under ca en halv minut; Bungy Jump. Jag va så obeskrivligt nervös inför detta och frågade mig själv frågan otaliga gånger i bussen påväg dit, och framförallt i trappan påväg upp till avsatsen varför jag frivlligt utsätter mig för detta. Väl där uppe, 50 m ovanför marken, så va jag om möjligt ännu nervösare. Låter verkligen inte så värst högt men när man väl stod och skulle hoppa så kändes det kan jag säga. Sekunderna innan hoppet va hemska men när bungykillen väl räknade när så hoppade jag faktiskt på noll.  Hoppet som följde kan nog ha vart det minst glamourösa bungyhoppet som någonsin skådats då jag fick lite blackout och hoppade helt fel och inte alls som planerat. I och med att jag hoppade fel, med fötterna först istället för huvudet, så knäckte ryggen till rätt så rejält när repet sträcktes ut. Nu är det okej dock, men det gjorde lite ont att gå där ett tag. I alla fall så skulle jag vilja säga att bungy va lite som att dra av ett plåster; att ta steget och göra det va jobbigt som fan, men känslan efteråt va så härlig och befriande. Det va nog också det läskigaste men samtidigt något utav det häftigaste jag gjort i och jag skulle nog aldrig göra om det. Men jag är såå glad att jag i alla fall övervann min rädsla för ett tag och bara körde. Så jag skulle absolut rekommendera att testa detta, men snälla gör det på rätt sätt och hoppa inte med fötterna först haha...