Tillsammans är vi starka

  Igår skulle jag hjälpa en kompis att flytta några lådor från sin nuvarande lägenhet till en annan. Vi tog en taxi till dit hon ska bo och när vi fått över alla lådor så bokar hon en taxi som vi kan ta påväg tillbaka. Vad jag/vi inte visste då var att den här taxiresan skulle skaka om oss ordentligt. Vi sätter oss i taxin varpå taxichauffören pustar ut högt i bilen och min kompis frågar chauffören "tuff arbetsdag eller?". Sen får vi det där svaret som vi aldrig skulle trott att vi skulle få. Han berättar att hans kusin precis har satt sig på en utav gummibåtarna från Libyen för att fly sitt land i hopp om att få en ny chans i livet. Han berättar att det är 10 % chans att överleva en sådan båttur som tar 20 timmar över medelhavet. "Havet är farligt" säger han. " På land klarar man sig men i havet kan vad som helst hända". Han fortsätter berätta att hans kusin är hans allt och att det har kostat honom 8300 dollar (!!!) att få en plats i gummibåten, som man som sagt bara har 10 % chans att överleva i. Tänk er att riskera sitt liv för att få en andra chans i livet. Tänk er att frivilligt sätta sig i en båt där du har 10 % chans att överleva BARA för att fastlandet är farligare. Tänk er att behöva lämna sitt hem och allt man äger för att man måste, för att annars riskera att bli mördad. Den här chauffören berättade att han själv är ett gammalt ensamt flyktingbarn, att han själv försökt fly sitt land 4-5 gånger. Tänk er att han har behövt tvinga sig själv att lämna sin familj, släkt, vänner och alla han älskar för att hans hemland är så pass farligt. Något som fastnade i mitt huvud extra mycket var " Tänk er att konstant leva i rädsla, att konstant behöva vara orolig för att någon ska knacka på dörren och gå in och slå sönder din pappa mitt framför ögonen på dig." Kan ni tänka er, att konstant leva i oro och rädsla, att aldrig kunna känna sig trygg och säker. Den här chauffören har förlorat både sin bror och sin syster och han berättade att han än idag måste stanna taxibilen för att gråta. Förstår ni hur fruktansvärt det är? 1990 blev han svensk medborgare, just vid den tidpunkten så grät han av lycka, för nu var han medborgare i sverige, nu hade han ett svenskt pass som är ett utav de mest värdefulla passen du kan äga. Men han har fortfarande sin släkt kvar i Libyen som också hoppas på att få en andra chans i livet och just nu sitter två utav dom på en båt över medelhavet. Tänk er att sitta hemma i trygga Sverige och veta att du kanske aldrig mer kommer få träffa den person som står dig allra närmast. Tänk er den maktlöshet man måste känna när man bara kan sitta här och vänta, vänta på ett besked ifall personen eller personerna har klarat sig. Tårarna rinner på mig när jag sitter och skriver det här. Jag försöker sätta mig in i situationen men det är så oerhört svårt för mig att förstå detta då det är så långt bort för mig. Jag har haft turen att växa upp i ett tryggt land, i en trygg familj, i ett tryggt hem. Jag har råd att få mat på bordet varje dag, jag har råd att köpa kläder, cykel, tågbiljetter, flygbiljetter osv. Men va fan inga pengar i världen är viktigare än att få bo i ett tryggt land med sin familj och att varje dag vakna på morgonen och inte oroa sig över att idag kan va min eller någon i min närhets sista dag på jorden. Jag är frisk, jag har en frisk familj som älskar mig och det är väll det viktigaste? Den här historien som den här taxichauffören berättade för mig och min kompis kommer föralltid sitta kvar i mig och jag kommer alltid komma ihåg den. Den här historien kommer få mig att varje dag tänka extra på hur tacksam jag är över att just jag har fått TUREN att födas i Sverige. Men sen finns det så många människor som kämpar om att få en ny chans i livet. De finns de människor som hade OTUREN att födas i fel land. Jag kan inte bara sitta här och titta på, vi kan inte blunda längre. Gör som jag och skicka HAV100, HAV200, HAV300 eller någon annan valfri summa. En liten summa för dig men kan hjälpa så mycket för någon annan. Tillsammans är vi starka