Onsdag 12 februari. Ännu ett smakprov...

Hej igen! Under det att stormen dragit fram och så småningom bedarrat, har jag ägnat mig åt min nya bok. Det har blivit en del skrivande eller vad sägs om att i nuläget ha skrivit 17 A 4-sidor, vilket i bokformat motsvarar ungefär det dubbla. Så är läget och jag hoppas att jag ska få ihop till ytterligare en bok. Det har, i alla fall, börjat bra och jag har en ganska så genomtänkt idé att arbeta utifrån. Här kommer ännu ett smakprov:   Magnus var emellertid inte hemma då Ingemar gick den korta biten fram till sina grannars altan. Istället satt den förtjusande Anita där under ett parasoll och njöt av en kopp kaffe i den – jämfört med den tidigare så skoningslösa värmen – numera riktigt angenäma temperaturen på dryga 20 grader. Hennes rågblonda hår och yppiga barm, belystes till delar av en sol högt ovanför trädtopparna i skogen bakom andra sidan gatan. Anita upplevdes kanske inte lika särpräglad som förr, men visst hade hon alltjämt en utstrålning som få. ”Hej Anita!” sa Ingemar enär hon inte verkade uppfatta att han kom. Hon väckte till, lät solglasögonen kana ner en bit och så tittade hon över dem. ”Nej, men hej du…”, besvarade hon hans hälsning. ”Jo… jag kommer med boken, som Magnus och även du har lovat att köpa.” ”Så den är färdig nu… Va´ kul!” Hon sträckte fram handen och tog emot boken, som Ingemar lämnade över. Sedan följde ett kort samtal, där Anita bland annat kom med en påstådd antydan att det skulle vara Ingemars andra bok, vilket gjorde honom en aning konfunderad. Detta i kombination med ett par andra egendomliga uttalanden under de senaste veckorna, stegrade Ingemars funderingar. När han lite senare nämnde det för Virpi, tyckte även hon att det lät lite märkligt. ”Hon börjar väl inte bli dement… ?” avslutade hon. Vi hörs!