Söndag 7 juni. Min ratade sommarkrönika...

Hej igen! Idag fick jag beskedet att min sommarkrönika, för fjärde året i rad, ratades av Borås Tidning, vilket i sig är bedrövligt. Jag väljer nu att publicera den här på bloggen istället, så kan var och en bedöma, huruvida den borde platsat bland BT:s sommarkrönikor. Som ett apropå kan tilläggas att den kanske kunde varit lite fylligare, men sommarkrönikorna är begränsade till 2 300 tecken (inklusive mellanslag). Här kommer den:   För två år sedan fick jag ett brev från en av våra stora pensionärsorganisationer. I brevet stod det att jag uppnått en ålder, som innebar att jag var senior! Jag, som gammal orienterare, förstod ingenting. Min seniorålder inträffade när jag fyllde 21. Det är då man blir senior i orientering och det är vad jag förhåller mig till. Detta hände 1974 och den sommaren var lite speciell. Jag skulle rycka in i lumpen i augusti, vilket kändes som att hela sommaren gick i nån slags vånda och lite senare, i september, hände det att min klubbkamrat, träningskompis med mera, Bernt Frilén, blev världsmästare i orientering. Bernt gick tråkigt nog bort förra året, men minnet av honom kommer alltid att bestå. Han var – förutom en fantastisk idrottsman med massor av meriter – också en mycket godhjärtad person. Ta bara en sådan sak som när han en sommarlördag kom hem och ville att jag och brorsan skulle med honom ut på en träningsrunda. Gissa om farsan var stolt.     Sedan måste jag nämna några andra minnen. Samma år som Bernt vann VM, sprang vi i Skene en minnesvärd tävling, nämligen Sydsvenska Sjumannakavlen. Det var 129 startande lag och hade inte brorsan råkat ut för en kraftig stukning på femte sträckan, hade vi kanske vunnit. Han tappade cirka 25 min på grund av skadan, men Bernt gjorde ett kanonlopp på sista och tog in 10 min på täten. Det resulterade i att vi blev 11:a, en kvart efter segrande lag. Även i Norge var han ett aktat namn. När jag, efter fyra sträckor, växlade några minuter efter täten i Grensekurien 1973, hördes från sidan av målfållan: ”Där kommer Friléns lag!” Till sist tar jag med Bernts kanske bästa lopp i karriären, vilket utfördes på Lång-SM 1972. Här citerar jag Göteborgs-Postens dåvarande orienteringsskribent, Lennart Lorenzson: "Hade man haft världsrekord inom orienteringssporten skulle ett sådant noterats med dunder och brak i går. När Lång-SM avverkades i Tvärred utförde Bernt Frilén ett makalöst lopp. Inte nog med att han skåpade ut hela svenska eliten och vann med 13 minuter. Han lurade expertis, banläggare och medtävlare till den grad att man bara hade ett ord på läpparna: Otroligt...! Enligt vettiga bedömare borde det 23,5 km långa stråket kunna skubbas på minimum 2.40. 'Frille' skenade den hittills bästa banan i Lång-SM:s historia på 2.29.30."  Vi hörs!