Mathetsen

Jag läste nyligen en text där det diskuterades om hälsorecept och detoxkurer snarare hetsar än inspirerar. Med tanke på min sjukdomshistoria (klick) och ett antal sne-kommentarer från killar genom åren, har jag insett att jag mår bäst av att äta för mitt inre. Dels för att min endometrios hålls i schack men också för att jag vet, mår jag bra inuti syns det även utanpå. Men, att äta för mitt inre betyder inte bara gröna hälsosmoothies och barkbröd. Att äta för insidan handlar för mig också om att äta för själen, med ögonen. En killkompis sa nyligen ”det bästa som finns är pannkakor med hallonsylt. Det påminner så mycket om min barndom”. Jag tycker det var så fint. Att äta för minnen, för att bli lycklig i själen är minst lika nyttigt och betydelsefullt som att äta för att få känna sig fysiskt stark och kry. Jag har försökt ett par gånger att väga min mat under en tid då jag anlitade en PT. Det tog knäcken på mig, bokstavligt talat. Jag kände mig begränsad och det spelade liksom ingen roll hur mycket ”bättre” det såg ut i spegeln, jag kände mig inte bättre på insidan för det... Att äta pizza för att det påminner om en sommarkväll i juni är lika hälsosamt som att äta en kycklingsallad som gör fysiken starkare. Vi är mer än bara en maskin på bränsle. Och vet du vad? Det är okej, fullständigt okej.