Det leendet

Är inte lätt att fånga Albins skratt på bild men häromdagen lyckades jag verkligen, blev en perfekt bild. Han är oftast såhär glad och ger en alltid en leende när man kommer till honom. Och vad han jollrar, mycket mer än vad Signe gjorde. Ibland slår mig dock tanken att tänk om jag aldrig fått uppleva detta leende och riktigt skratt som han utbrister. Att aldrig fått möta han blick och lyssna på när han pratar. För det var ju så nära att han lämnade oss. Går inte att beskriva den upplevelsen och inte lättnaden och lyckan heller.