Hösthelvete

Hösten har gjort mig trött, matt och helt tömd på energi. Mörkret gör att mitt hopp om att göra något av dagarna varar kortare och att rastlösheten växer. Samtidigt som jag är otroligt trött så känns det i hela kroppen att jag är lat. Fast jag är fan inte lat, jag orkar bara inte bry mig, så jag lägger mig på sängen och bara ligger där. Lyssnar på trafiken som stressar utanför och bara ligger. Jag kan säga till er att det är utan tvekan det bästa jag vet just nu, att bara vara. Skita i disken, smutsigt hår eller att behöva handla mat. Jag hinner så småningom det gör jag, tror jag iaf.   Hösten gör mig ledsen och ångestfylld. Nu börjar det där som jag i våras fruktade för, att mina nya fina sommarkläder byts ut mot lager på lager. Svett. Obekvämt. Kallt på morgonen, svettigt på dagen. Har sådan hatkärlek mot hösten att jag nästan blir förbannad nu när jag skriver. Hösten är inte okej men o så fantastiskt vacker. Denna årstid får mig att tänka tillbaka på vars jag varit, alla mörka kvällar jag stapplat hem i fyllan. Vilsen, ensam. Nu har jag en trygghet hemma och det gör mig konstigt nog oroligt rastlös.   Just nu känns det som att denna härliga, långa efterfest äntligen tagit slut. Eller äntligen ska jag nog inte säga för just nu känns det verkligen som att jag bara vill att det ska fortsätta. Som att alla bara lämnar staden och försvinner, lämnar mig själv för att liksom ligga i sängen och stirra upp i taket hela jäkla själv. Som att alla möjligheter tar slut exakt här. Det känns fasen inte riktigt bra alltså.   Sen har vi ju det lilla vanliga. Min lilla fantastiska hjärna som överraskar mig varenda eviga dag. Blir förvånad över hur mycket en liten hjärna kan tänka på samma gång. Att en sådan skrynklig äcklig sak kan göra så att mina ursprungliga tankar blir till något så vridet att min själ blir ledsen. Det är något jag verkligen avskyr - att vara ledsen i själen. Ni vet väl hur det känns? Som att hjärtat har blivit bränt på ugnplåten och ligger där inne och svider. EXAKT så känns det. Som att ingenting hjälper förutom att fakking vänta.   Denna höst ska inte få besegra mig. HELVETE jag är ljuset själv. Damn ja, och hjärtat lilla hjärta - du kommer bli bra till slut. Jag lovar.