Lycklig 

Känner mig så trasig och typ utvecklingsstörd. Jag förstår vad jag bör utföra men min kropp svarar liksom inte. Jag glömmer saker, tappar saker och känner mig mer deppig nu än innan jag sökte hjälp. Jag är så rädd att det går åt fel håll men ihelgen fick jag bevis på att jag blir bättre. Jag klarade nämligen av att jobba helg, då bara halva tiden av mina pass men ändå- jag klarade det!! Trots lite sömn och stressig miljö så överlevde jag. Pju. Idag är det måndag och det jag längtar till mest just nu är lördag- då kommer min bonusfamilj till min vanliga familj och då ska jag testa dricka min första bärs på 6 veckor. Nu är det fasen värt den eventuella spybakfyllan. Det kommer bli så kul! Fast sen kommer ångesten, över att jag helt enkelt kan rasa, göra mig själv besviken och liksom bli ännu mer av ett vrak. MEN denna jävla skit ska inte besegra mig. Jag ska fasen klara av detta helvete, osvsett om jag går igenom detta själv eller inte. Puss mina vänner, idag är jag lycklig.