Snälla försvinn

Dessa motgångar får mig att rasa. Jag vet inte längre hur jag ska hantera en dålig dag. Dessa dåliga dagar känns som ett jävla misslyckande men jag vet ju att det är en bit på vägen att bli bättre. Dessa dåliga dagar måste komma för att jag ska kunna bli bra igen. Men nu när jag mått så här i ett år så börjar jag tappa hoppet. Jag tänker att jag alltid kommer må dåligt. Det finns ingenting som kan hjälpa mig, jag kommer förevigt vara trasig. Det känns som att jag gjort allt förgäves, här har jag gått och mått konstigt och när jag väl hittat hjälp så blir det inte bättre. Äter medicin som gör att min vardag ändras och att jag slutar prata normalt och blir rent passiv. Som att min hjärna stängt av några funktioner för att kunna rädda sig själv. På detta sätt vill jag inte bli bättre, jag vill varenda dag kunna kämpa emot något konkret. Snälla ge mig något jag kan se, ge mig något jag kan jobba bort. Det känns bara inte sunt att en människa som jag ska behöva stå emot det jag vill mest. Att jag ska trotsa kroppen när varenda cell säger "fly". Det känns i hjärtat inte riktigt rätt. Jag måste få mer hjälp, snabbare. Jag vill bara att allt ska försvinna nu.