Bocas del Toro, Panama

I måndags morse tog jag bussen mot San José vid 4.25 för att senare ta en annan buss som skulle ta mig och mina fem vänner till gränsen mot Panama. 12 timmar senare och vi var framme i Bocas del Toro!    På en Soda, typ cafeteria, där vi fick papper för att fylla i för att kunna lämna till gränsvakterna. När vi sedan hade fyllt i våra papper, betalat en liten summa, stått i kö etc fick vi gå över bron till Panama som var allt annat än stabil. Det gällde att ha koll på vart man gick.       Utsikten från bron var vacker men såg inte så speciellt mycket av den då jag var fullt upptagen med att trampa på brädorna i bron och inte trilla ned i hål som dessa...     Elisa, Vladimir och Bryan i båttaxin som skulle ta oss 20 minuter ut från fastlandet till öarna.   Vi hade just kommit fram till huvudön och skulle börja leta efter hostel att bo på.      Månadskvällen gick vi ut och käkade mat och där fanns det en brygga, med ett hål i mitten och lampor som lyste upp det gröna och klara vattnet med en stege upp. Vi beslutade oss för att genast hoppa i, och endel av de övriga besökarna hängde på oss och dök i med. Tisdagen vaknades det upp med regn och moln, vilket var lite tråkigt men vi bestämde oss ändå för att gå till stranden, åtminstonde för att kolla in den, efter vi hade tagit ut pengar. Vi försökte ta ut pengar på måndagseftermiddagen men banken hade slut på pengar (?), tur nog var den påfylld tills tisdagen. När vi senare kom till stranden hade regnet slutat, men jag satt omlindad i Bryans regnjacka längst ute på bryggan medan de andra var i och plaskade då jag har åkt på en rejäl förkylning som inte verkar släppa, eller hjälpas av att nattbada... Vi somnade ett litet slag på bryggan, och kände att solen bröt igenom molnen och att jackor och tröjor kunde tas av. Vi gick från denna strand till en annan, ungefär en timme bort, där vi solade, badade och vissa av oss (inte jag!!) brände sig trots solskyddsfaktor. På eftermiddagen for vi hem, gick ut och käkade mat på ett jättemysigt ställe som hade livemusik, två gubbar som spelade gitarr och trummor, och god mat. Utbrast under middagen "Detta är det godaste jag ätit i Costa Rica!" varav mina kompisar kollade skeptiskt på mig i och med att vi var i Panama...Men skillnaden var inte så stor i och med att vi pratade spanska som vanligt och förstod allt, de hade bara en liten, liten annorlunda dialekt och att man betalade med dollar. Men vackert, som Costa Rica.      Onsdagen bytte vi vandrarhem och kom till ett ställe som hade denna utsikt som avstigningsbrygga. Helt okej. Jag och Elisa gick ett varv runt ön på kvällen, och vi villade bort oss lite och kom in bland hus där det bodde lokalbefolkning. Sådan annan värld att komma in dit när man är på en turistort och det är någonlunda städat, och jag och Elisa sa till varanda att det kändes som om man var i en film eller såg ett kort från Röda Korset där de pratade om fattigdom. Nu var vi i det och verkligheten slog till.      Efter att ha checkat in så tog vi båttaxi till ett annat hotell där Bryan och Vino hade en kompis som jobbade och vi skulle hänga där på eftermiddagen.      Bryan och jag.   Vladimir från Tyskland, Caroline från Sverige, Vino från Tyskland och överst Elisa från Holland.   Inne på hotellet där de hade pool, hängmattor, en djugelvandring man kunde gå och snorklingutrustning man fick låna. Jag nöjde mig med att ligga vid poolen och sova, snorkla någon halvtimme ute i havet och käka god mat.    Bryan balanserar på linan på hotellet, han föll i bara sekunder efter denna bild.      Torsdag morgon, vi ska snart börja på den långa resan hem igen. Jag hade köpt lite souvernirer till värdfamiljen och 3 liter vatten som vi hade med oss och delade på. Vi var alla sjuka, förkylda etc så vi hoppades på att det var samma virus vi hade och delade på vattenflaskan.     I Bocas del Toro med min Costa Rica-tröja och min packning. Fick sjukt stora blåmärken på smalbenen efter att ha tagit mig uppför en stege ur havet som var allt annat än enkel och tekniken jag hade var inte den bästa...      Vino och Bryan, bästa vänner men ser ut som bröder på denna bild.     Vino åkte vidare till södra delen av Panama, för att sedan åka upp mot Costa Rica, Nicaragua och Guatemala, medan jag, Bryan och Caroline åkte hem. Här på bilden sitter vi i Limón (den farligaste staden i Costa Rica) där vi väntar på buss efter att ha köpt lite bröd. Någon drog ett skämt och de andra försökte skratta men det blev mest hostande. Bussen hem tog 12 timmar likaså, med 4-5 byten innan jag kom innanför dörren hemma. Sjuk och eländig spenderar jag min dag i sängen och sover ut och tänker tillbaka och njuter av de fantastiska dagarna jag haft i Panama.