Hemma hos tyskarna

Efter en vecka med lite hemlängtan, inte alltför mycket skola och så vidare kom LÖRDAGEN och dagen spenderades hos ett pensionerat tyskt par som bor högst upp på ett berg i Grecia där man har utsikt överallt. Vi såg till San José som ligger en timme bort, och över hela Central Valley (orkar inte med att jag inte kommer på detta ord på svenska utan bara på spanska och att google bara hittade översättning till engelska...) i Costa Rica. Huset var gigantiskt och det finaste jag någonsin varit inne i, och raka motsatsen till min vardag här då de hade rum och rum i överflöd, varmvatten, massvis med mat, pool (!!) och tusen saker till som gjorde att det kändes som om jag var i paradiset ett par timmar idag. Vi badade ett par timmar i poolen, pratade politik i Europa, varför man som tyskt par flyttar till Costa Rica och har bott i 8 olika länder, hur det var att växa upp i Östtyskland, käkade indisk mat som Heike gjort speciellt för Vinos skull, gick på rundvandring i det giganstiska huset och hade en fantastisk dag. Vid femtiden fick vi sms som sa att det vid sex var avskedsfest för Lucia, en italienska som far hem imorgon för att göra en hälsokontroll/operation hemma i Italien. Hans, den tyska mannen, skjutsade oss till stan, vi tog en taxi och hamnade hemma hos Lucia där det bjöds på mer mat, prat och spontan salsa-tävling mellan Sverige/Sri Lanka kontra Italien innan jag var dags att fara hem igen.   En lätt frustrerande sak med att bo i en costaricansk familj, som inte är ens egen eller som man (efter nio månader..) inte är van vid regelerna i är att man måste vara hemma vid åtta. Avskedsfest för en kompis som ska dra hem imorgon? No importa. Åtta ska jag vara hemma. Och när man kommer hem, är det någon som är där då? Nej, och det finns inga planer för kvällen. Åtta för att åtta, och friheten och möjligheterna hemma i Sverige saknas mer än ofta. En del av upplevelsen och kulturen, absolut, men ibland är det skönt att det bara är 50 dagar kvar tills man får tillbaka det man är van vid. En bra upplevelse att ha med sig, inte så kul att uppelva.      Vino, jag och Bryan hoppade i poolen samtidigt.      Paula, Bryan, jag och Vino som tar selfien. Älskade mobilkamera <3      En av de två hundarna. Heike berättade att de tidigare hade fem (!!) av dessa bjässar, men nu var de bara två. Tur nog.       Vino och jag efter plaskande i poolen och lunch som vi båda åt allför mycket av då det var så farligt gott och vi hamnade båda i matkoma och lade oss på golvet för att kunna andas.       Orkar inte med hur fantastiskt vacker det är.    Hans och Heike har tydligen huset till salu då det är ungefär 1000 kvadratmeter och de är två pensionärer, så är någon sugen på att köpa det kan jag förmedla det? Som mäklare tar jag arvodet att få besöka hur mycket jag vill när jag vill.