Nyårsafton och nyårsdagen

Nyårsafton och den första dagen på det nya året är avklarade. Nyårsafton spenderades med min kusin Jennifer i stan handlandes snacks och dips till alla gäster (vilket blir endel..), sedan så gjorde vi iordning tonfisksrörorna, guacamolen, chimichurrin och vad det nu var som skulle göras. Trä på sig lite finare nyårakläder än pyajamasshorts och urtvättad tshirt, så var vi iväg till min moster Rocío!    Här är vi nästan allesammans, minus de som somnade och Luis som tog kortet.    Jennifer sa "Vi gör sådär som surfarna gör!!" och Ruth ropade "Då simmar jag!" och här har vi tydligen resultatet av det.    Jag och Jostin!    Jennifer.   Jennifer, Ruth och Rocío, som vi var hemma hos och bor två hus bort från mig. Vi bor alla på samma gata så jag ser dessa oftare än några andra.     "Lina, du måste ju visa din familj hemma i Sverige att du hjälper till med!" Ropade Jennifer och tog ett kort på mig som fyllde på snacks.    Ruth med en mikrofon som inte ens var ipluggad och frågade mig hur min morfar heter då hon glömt, och sa om och om igen hälsningar till Lars.    Vi lyssnade på radion de sista minuterna av 2014 till nedräkningen, antar att det är morsvarigheten till att se på tv i Sverige och "Ring klocka ring" och skålade när klockan slagit 12 och gav kramar till alla. En helt okej nyår, men har fått mycket förfrågningar av vänner att hänga på till stranden och det var så lagomt surt att värdafamiljen sa att jag var tvungen att vara hemma under dessa dagar...    Imorse väckte Ruth mig vid 6.30 för att vi skulle åka iväg till ett par pooler och jag var så lagomt sugen på det efter bara ett par timmars sömn. Men iväg åkte vi!    Detta var typ 8 på morgonen och nästan ingen var här, bara ett par timmar senare och det var fyllt av människor.. Men innan dess hann jag hoppa från hopptornet och simma ett par hundra meter. Här är det inte så vanligt att man kan simma, så jag var den enda i familjen som hoppade från 5-meters tornet och familjen fick stora ögon. Det sjuka är att det finns ganska många som inte kan simma, men ändå hoppar, och livräddarna var på sin plats och  fick rycka ut x antal gånger under den tiden jag låg och läste bredvid.         Jag och Gabriel i vattenfallet som var iskallt, just precis som alla pooler.      Imorgon är det den sista resan för mitt utbytesår som väntar mig, första resan för 2015. Jag ska åka till Manuel Antonio med två kiwis, Tessa och Jade, på en liten mini-weekend i en by som sägs ha en av världens top tio nationalparker. Och sedan, så börjar min sista vecka i Costa Rica.