Sámara

I torsdags far jag som sagt mot San José där det blev av att se Costa Rica-Uruguay, som bara var en "vänskapsmatch" men eftersom jag är i Costa Rica så var allt på blodigt allvar. Vi var ett gäng som såg matchen inne i San José i stadsdelen San Pedro och jag har aldrig i hela mitt liv varit så insatt i en match som denna kväll. Tråkigt nog slutade kvällen med att en kompis väska med körkort, bankkort från Sverige och hela köret blev stulen, men sådant händer och jag kan säga att jag var glad att det inte var min väska då jag hade grejer för hela resan med mig. Gänget som såg matchen på torsdagen. Två tyskar, jag, och ett gäng ticos.   Vi klev upp vid 3.45 på fredagsmorgonen för att ta bussen in till centrum och sedan fara vidare till Nickoya där vi skulle byta buss innan vi slutligen skulle hamna i Sámara, men någon buss fanns det inte och taxi är på tok för dyrt därifrån min kompis bor så vi tog en annan buss, kom försent till vår anslutande (likt våra vänner som åkte från Grecia) och väntade i vänthallen ett par timmar innan halv åtta-bussen gick.    Efter en tur i Nickoya med bland annat glass, lekparkshäng och kyrkobesök gav vi oss vidare på sista bussen innan vi var framme i Sámara. Vi hade inte bokat någonstans att sova då det är lågsäsong och det brukar vara enklast att hitta något när man väl är på plats, och just när vi klivit av bussen mötte vi en kvinna från Florida som hade ett bed and breakfast med bara två rum, men som var lediga. Vi följde med henne till huset som låg just på stranden, sa att vi gärna sov i ett av rummen de två nätterna vi skulle stanna, och slog upp tältet vi hade med oss ute på altan. 65 spänn för två nätter? Helt okej.      Vi kollade på solnedgången, käkade mat, badade i havet, sov siesta i hängmattan och körde kortspel på kvällen innan det var dags att gå ut och dansa. Nästa dag gick vi upp och köpte med oss lite yoghurt och bananer från ett snabbköp, bröd från ett bageri, och satte fokus på en strand en 45-minuters promenad bort. Oerhört varmt och svettigt att gå dit även om det var tidigt på dagen, solen är olidligt varm ibland. När vi kom fram satte vi oss bland låga klippor och stenar i havet, tog med oss frukosten dit och satt i havet och den varma solen och käkade frukost. Havet fungerade som kylare för yoghurten och det var en perfekt start på dagen. Vi skulle sedan över till stranden, då det på vår sida om floden bara fanns klippor, och det fanns denna skylt innan floden som varnade om krokodiler... Simmade över gjorde vi ändå, och alla ben samt armar är kvar på alla fyra (modiga!) deltagare. Vi såg även apor, både spindelapor och mantelvrålapor, och spindelaporna är fruktansvärt söta. Vi såg en liten bebis som var pytteliten hålla sig fast med svansen i en gren och hängde sig nedåt för att käka på en annan gren. Mantelvrålaporna, eller mono congo som de heter på spanska, har jag sett på obehagligt nära håll i Montezuma bland annat, denna gång skymtade jag dem bara och hörde dem skrika. När vi såg dem i Montezuma skrek de och vrålade, vi var tvungna att skynda oss och stigen i djungeln där gick precis under dem. Vi var inte så sugna på att gå under då, då det sägs att de kastar sitt egna bajs när de är arga på den/det de är arga på, men vi hade tur den gången. De första gångerna jag såg apor stannade jag till och tog kort och var väldigt fascinerad, nu förstår jag inte att jag tar det så vardagligt att ha 20 apor bredvid mig i trädet som glor på mig.     Här ute i vattenbrynet käkades det frulle.   Skylten som varnade för krokodiler. Påväg hem efter frukost och äventyr.   Mer sol och bad innan lunch/middag som jag och Caroline lagade då våra resekompisar Bryan och Vino är urusla på att laga mat, en ytterligare siesta och sedan var nästan hela lördagen över. Men innan vi somnade låg vi någon timme på ett par övergivna solstolar i natten och tittade på stjärnorna som var oändligt många och jag såg tre stjärnfall inom loppet av några minuter. Högst bra sätt att avsluta en lördag på.    Det fanns bara en hängmatta, och vad gör man då? Jo man delar. Vino slog sig ned och vi pratade en stund innan vi somnade just såhär, och en kanadensisk tjej som bodde i det andra rummet tyckte vi såg så söta ut ihop och bad om att få kort. Sedan kom även värdarna ut och sa att vi såg så lyckliga ut ihop.... okej...   Igår, söndag, hade vi en buss som gick hem vid ett och det blev ett par timmar i havet och i solen halvsovandes innan bussen for. Jag kom hem vid halv sex, somnade vid sju och vaknade inte förrän imorse då klockan ringde och det var dags att kliva upp för skolan. Sámara var vackert och en liten by, men ändå väldigt fin. På många stränder här är vågorna ganska starka och man måste dyka under dem för att inte bli medtagen av dem, men i Sámara var de inte alls hårda. Jag hade gärna stannat ett par dagar till; något vi inte fick tid till var att hyra kajaker och paddla bort till andra sidan viken, men något ytterligare besök kommer förhoppningsvis hinnas med innan det är dags att åka hemåt. Nästa vistelse vid stranden blir av om ynka två helger då det sista AFS-lägret ska hållas.