Söndag

Idag vid åtta kom en ingift farbror hem till oss med minibussen och sin son, min kusin i, och jag, David och Ruth hoppade in i den med. Påväg till vulkanen Poás, som var vår slutdestination, så hoppade också farmorn med in!      Efter någon timmes biltur bara kom vi upp till vulkanen som låg högt upp där det var kallt. Jag hade på mig mycket med kläder tyckte jag, men var ändå lite småkall innan vi började gå. Det var det kallaste jag känt nu på 11 månader, och det var konstigt att ha kalla kinder. Jag sa till familjen att de behövde ta med mig hit igen den 11:e, dagen innan jag far hem, så att jag kan få vänja mig lite vid kylan som kommer möta mig hemma, om än den är tusen gånger värre än det jag kände idag.    Ruth och Daniel, min kusin.   Serigo och jag precis ovanför vulkanen...   ...som man inte såg ett dugg av då det var mulet när vi var där. Ett par timmar senare såg vi på facebook att det spruckit upp, men bättre lycka nästa gång.      Något som Ruth berättade att hon, på riktigt, använde som paraply när hon var liten. Givetvis ville jag ha en demostration av detta och hur det kunde se ut tillsammans med David.    Vi gick in i souvernirshopen som var svindyr då den låg just vid vulkanen men ändå hade fina grejer med typiska costaricanska uttryck. Tenga paz betyder ta det lugnt (bokstavligt "Ha fred"), Tuanis bra och kan användas i ALLA sammanhang, Va a llorar betyder "ska du gråta" och används nästan alltid när någon klagar över något eller när något obetydelsefullt hänt, tico/tica är costarican, suave un toque är vänta en liten stund ("vänta jämt" som jag skulle sagt hemma i Värmland) men betyder bokstavligen Mjukt en liten stund... för att ge några exempel   Exempelvis denna tröja! Använder diay väldigt mycket när jag pratar spanska men ingen kommer förstå vad jag säger om jag använder detta när jag kommer till ex Spanien..    Eller "Que es la vara?" som också flitigt används. Typ, vad är grejen? Om någon skulle butta till mig eller reta mig, kan jag fråga dem just detta, eller använda vara som ett typ av beteende. "Jag visste inte vad la vara var och varför hon gjorde det!"   Mulet när vi var så högt uppe bland molnen, minst sagt. Vi åkte hem vid lunch ungefär och då hoppade jag på bussen från centrum för att åka hem till en kompis från skolan, Willi!    William, Bernal och Frander med Willis hund Pinto, stackarn ville inte alls vara med på studsmattan. William har gått i en annan klass än jag, men han har alltid tycks varit ledig när vi var varit lediga/skolkat från religionen och bilden och tagit samma skolbuss som mig hela året. Bernal har gått i klassen under mig och fyllde 15 iår, men han gjorde mycket korttick och genom hans kortlek och att han trixade med den blev vi vänner. Och så Frander, som varit min klasskamrat och följeslagare i skolan under hela året.     Detta är just nedanför Willis hus där de har en fotbollsplan. Som är inramad av bambuträd?!?!?! Vi spelade badminton och lite fotboll (klagade dock över att jag har "ont i högerfoten" och därför inte spelade lika bra som Zlatan gör, som jag alltid annars gör, förstås) på planen här.   Tills vi beställde pizza och åt bredvid planen!    Han hade också ett fotbollsspel som vi spelade. Jag och Bernal var i par, Willi och Frander och sedan Willis föräldrar spelade ihop som ett lag. Och körde över oss fullständigt.... ser ni fokuset jag har dock? Man kan inte säga att jag inte gav allt! En annorlunda grej här är att föräldrar ofta är med när man hänger med kompisar, så som idag eller när man ser på film så är det inte konstigt alls att föräldrarna sitter med och pratar eller hänger, något jag inte upplevt så mycket i Sverige då man mest vill "ha dem ur vägen".    Jag hade gjort planer att åka och kolla på solnedgången med ett par kompisar, och vid fyra hämtade Chory, som också är AFS-volontär, upp mig vid Willis hus och vi åkte till El bosque del niño vilket kan översättas till Barnskogen. Varför den heter så, det visste ingen.    Det var en av Chorys granne som också går i karate med Luis, Marta från Italien, och Chory. Eller Jean Carlo som han egentligen heter.              Klockan blev sju och i och med det bäcksvart då solen redan går ned innan sex nu, vi tog bilen åter hem och efter en händelserik och bra dag hamnade jag hemma igen. Idag var solnedgången inte ens så förtrollande vacker så som den ibland är, men ändå sagolik.