Bortvald, men mamma ser du mig nu?

"Är det inte jobbigt att vara utan en mamma?"  - Nej nej, jag tänker inte så mycket på det. Sanningen var helt tvärtom, som liten grät jag alltid efter min mamma som valde att lämna mig redan som femåring. Varje gång jag blev ledsen tänkte jag ständigt "allt är mammas fel som valde att lämna mig". Fram tills jag flyttade hemifrån som 20 åring tänkte jag på min mamma ofta, jag har alltid velat förstå hur hon kunde välja bort mig. Idag känner jag inte alls samma behov av att ha henne i mitt liv men när jag bodde hemma och var ett barn då saknade jag henne många gånger. Jag och mamma snackade då och då men många gånger försvann hon bara. Dem gångerna hon snackade med mig var främst under tiden hon bodde i Irak men när hon flyttade till USA förändrades mycket och hon hörde av sig sällan. Jag minns hur jag kontaktade henne innan jag skulle gifta mig med hopp om att hon skulle närvara på mitt bröllop men nej hon var inte intresserad av detta. Det enda jag minns från våra konversationer var om hur besviken hon var över att jag aldrig utbildade mig till något "riktigt" som ingenjör eller läkare. Ett tag trodde jag helt ärligt att vi skulle kunna återförenas när hon sa "Vad önskar du dig från USA, bara säg!" och så dum som jag var gav jag henne min önskelista från butiker som inte fanns i Sverige. Tror ni inte att hon försvann igen? Kom tillbaka och försvann igen? I slutet kände jag verkligen att jag aldrig kommer tvinga henne till att vara min mamma eller jaga henne så jag lät det vara så fram tills underbara Liyana kom till världen. Jag kunde inte hålla mig från att skicka iväg en bild på min söta Liyana med texten "Du är mormor nu". Inget svar såklart men med stor besvikelse över hennes beteende kontaktade jag henne igen och frågade hur kunde ignorerar detta men hon svarade med att hon inte hade sett något.  Jag vet att många saknar en mamma, pappa, partner, barn, syskon eller annat starkt i livet men vet ni vad det viktigaste är? Att hitta annat i livet som gör er starka. Jag har sen jag blev tillsammans med Hamodi och fått underbara Liyana alltid fokuserat på dem två bara. Min drivkraft i livet är min lilla familj och när tidningen Mama kontaktade mig för en intervju blev det ett självklart JA från min sida. Att vara mamma till Liyana och fru till Hamodi är en stor underbar gåva. Jag har under alla mina år omvandlat min besvikelse på mamma till något bättre och som har gjort mig till en väldigt stark individ. Jag önskar ibland att jag kunde skriva detta till min mamma eller att hon kunde se mig med min underbara familj där Liyanas leende och hälsa går framför allt annat i hela världen <3 <3 Måste tillägga att jag älskade intervjun och bilderna. Att vara bredvid min prinsessa för en mamma tidning är helt underbart. Här är bilder och intervjun från Mama (bild tagen av en medlem i Honey & the bess). <3