DU HAR TAGIT EN DEL AV MIG, MEN HELA MIG FÅR DU ALDRIG.

Jag hade sedan länge bestämt mig för att sitta ensam hemma i lägenheten med en kopp te tillsammans med min vän Netflix på nyårsafton. Jag hade insett att jag faktiskt inte hade någonting alls att fira, om inte möjligen att "helvetes-året" äntligen är över. Dock så kändes det konstigt att fira att ett helvetes-år är över, när ett annat helvetes-år börjar. Sen ska man väl ändå skåla med skumpa vid 12-slaget också, och jag dricker ju ingen alkohol?! Värdelöst att ens fira då med andra ord. Värdelöst att fira in ett nytt år när jag fortfarande har samma känslor i kroppen som under förra året (igår och alla dagar innan dess), värdelöst att försöka att göra sig vacker och inte ens ha självförtroendet till att se ett fint resultat i spegelbilden mittemot. Nej, allting är tametusan värdelöst. Under gårdagen fick jag en del förslag på diverse sätt att fira min nyårsafton på, jag blev medbjuden på party, hemmafest och annat som jag i vanliga fall skulle ha kallat för "kul". En del av mig kände för att utmana mig själv, klä mig i min glittrigaste blåsa, addera mina högsta klackar och sätta på min festligaste make-up. Självfallet skulle jag även rocka mina Hollywood-lockar som livar upp vilken outfit som helst - i vanliga fall. Jag utmanade mig själv, jag testade olika outfits och bestämde mig sedan för den glittrigaste gröna klänning som jag äger. Jag satte på min snyggaste make-up, testade femton olika par klackskor (insåg att jag inte kan gå i ett enda par längre) och lockade till och med håret. Viktigt att nämna är att strumpbyxorna gav upp redan från start och jag hade helt enkelt bara ett par strumpbyxor hemma (vilket försökte räddas med både nagellack och hårspray). Lockarna blev tyvärr inte alls lika fina som i vanligt fall och jag kände mig allt annat än vacker och nyårsfin. Vid halv nio tiden insåg jag att jag hade dragit på mig en morgonrock ovanför min paljettblåsa och att tekokaren nu kokade för fullt inne i köket. Jag hade sedan länge bestämt mig för att sitta ensam hemma i lägenheten med en kopp te tillsammans med min vän Netflix på nyårsafton. Redan vid 21-tiden hörde jag raketer och orkade inte ens dra upp persienner(na?!) för att kolla på dem. Om jag hade gjort det så hade jag förmodligen börjat att gråta av flera olika anledningar. Jag insåg även att min nyårsfrukost, lunch och middag enbart bestått av en halv brezel (totalt) och tre koppar te. Jag tog av mig mina nyårskläder och ersatte glitterblåsan med mysbyxor och en stor t-shirt. Vid 22-tiden tackade jag vänligt för inbjudan och skrev att jag tyvärr inte kunde komma. Däremot så fick jag ett svar i form av att "det inte skulle kännas bra att du firar in det nya året hemma helt själv". Jag körde därför en tvärvändning och inledde utmaning nummer två. Jag drog på mig mitt glitterset från Hannalicious x NA-KD och adderade mina nya lackskor (smink och hår fick duga från utmaning nummer ett), sen packade jag ner pepparsprayen i handväskan och begav mig. Om jag gick på en gång så skulle jag kanske inte ens hinna ångra mig? Jag gick in till stan helt solo vid 22.30 och hade en helt okej kväll med nått glas prosecco för att "fira" in det nya året (nu kommer det dock dröja innan jag dricker alkohol igen). Jag slog klackarna i taket till värdelös tysk musik (alla låtar var naturligtvis inte värdelösa eller tyska heller för den delen). Och slängde in handduken när jag insåg att klockan blivit 04:00 och att jag varit vaken i 24 timmar. Jag tackade för mig och gick solo hem till lägenheten med pepparspray och telefon i högsta hugg. Jag utmanade mig själv och jag lyckades i alla fall glömma bort tid och rum även om det bara var för ett litet tag, eller en ynka minut. Jag fick även skåla i prosecco och kolla på lite nyårsraketer vid 12-slaget, så tack P för att du "tvingade" ut mig på stan.Väl hemma igen hade jag återigen svårt att somna, jag frös som en galning och trots högsta värme på element, samt även täcke OCH morgonrock så låg jag och skakade (jag firade tolvslaget utomhus i mitt lilla set och skippade jackan, så jag får kanske skylla mig själv). Jag hade i alla fall sällskap av världens mysigaste lilla teddybjörn (blir man någonsin för gammal?) som jag kramades med hela natten. Jag delar inte med mig av mina känslor för att någon ska få dåligt samvete, utan jag delar med mig för att visa att det är okej att inte alltid må bra. Jag delar med mig av min planerade nyårsafton och hur min nyårsafton tillslut såg ut. Hade jag bestämt mig för att stanna hemma helt själv så hade det också varit okej, för du bestämmer själv vad som känns bäst för stunden. Jag delar med mig för att det på något sätt får mig att känna mig stark, och för att jag vill vinna över min depression. Du har tagit en del av mig, men hela mig får du aldrig. GOTT NYTT ÅR!