VODKA MAY NOT BE THE ANSWER, BUT IT´S WORTH A SHOT?

Låt oss gå in på ämnet alkohol. Att vara deprimerad har inte bara resulterat i dålig matlust, utan även ingen som helst lust till alkohol av något slag. Det är väl egentligen inte sedan i Oktober som jag drack alkohol senast, om man inte räknar med det glaset prosecco jag fick i mig vid 12-slaget på nyårsafton, fram tills igår när jag återigen testade nått glas champagne. Det är inte det att jag inte kan hantera alkohol, utan att det snarare känns som om jag stoppar in en massa gift i min kropp och får ett slags obehag. Det är så inte värt det. Nu dricker jag så pass lite att det aldrig skulle ske att jag gör saker och ting som jag skulle kunna ångra, men med tanke på att jag redan har dessa ångestkänslor ständigt i min kropp nuförtiden, så förstärks dessa oavsett om det handlar om ett glas champagne, eller mer. Att dricka ett glas bubbel då och då har väl alltid egentligen varit någonting som jag har njutit av att kunna göra, jag menar, ni vet förmodligen hur mycket jag har älskat prosecco? I dagsläget känner jag bara, det är så inte värt det. Att alkohol är ett gift som vi stoppar i oss stämmer väl till viss del, så att inte känna ett sug efter att vilja dricka ett glas vin är väl egentligen bara bra. Naturligtvis kommer det att komma fler tillfällen där jag väljer att testa att njuta av ett glas prosecco, och om jag får en känsla av obehag i kroppen så kommer jag att sluta på direkten. Det är så inte värt det. Nu kommer jag istället att fokusera på det som får mig att må lite bättre istället, som exempelvis den där jävla fantastiska träningen. Den som istället trycker bort mina ångestkänslor för stunden och sänder ut miljontals endorfiner i min kropp, för vet ni vad? Det är så värt det.