Jag blir alltid så förvånad, hur allting bara händer, hur livet bara börjar och jag gläder mig åt nya krafter nu sen du var här.

Jag blir alltid så förvånad. Ja, en bra inledning på ett inlägg som troligtvis kommer att vara diffust som vanligt. Jag vet inte riktigt varför jag får känslan av att det är skönt att skriva här ibland. Det är inte för er skull eller för publicitetens skull, inte heller är det för sakens skull. Antagligen är det för min egen, för att jag ska kunna komma underfund med mina tankar. Jag kan sitta och skriva flera tusen ord, sedan radera och göra om samma sak igen. Att skriva ner ting som jag tänker på eller funderar över har alltid upplevts befriande och hjälpsamt för mig. Jag får på något vis tid att kommunicera med mig själv, vilket jag tycker är sannerligen viktigt för det faktum att jag faktiskt skall leva resten av mitt liv med mig själv. Det är mycket möjligt att ni tycker att jag är en aning tokig som kommunicerar med mig själv, men jag antar att jag är jämförelsevis bisarr som person. Med det sagt så vill jag bara säga att min rubrik idag beskriver dagens känslor tämligen passande, jag blir alltid så förvånad.