Ten days of perfect tunes, the colors red and blue, we had a promise made. We were in love.

Den mest beundransvärda människan jag vet blev igår ett år äldre, och jag har haft en helt magisk vecka med honom (alla dagar med honom är underbara dagar). Om en månad är vi dessutom sambos, för då lämnar jag allt här för att dela min vardag med honom. Jag är förmodligen världens lyckligaste tjej, för att jag är löjligt kär i världens bästa kille. Det är fantastiskt hur en människa, bara genom att finnas till, kan göra en så otroligt livnära och lycklig. Jag uppskattar min familj, mina vänner, mitt liv och allt vad det innebär, lite mera nu sen han var här. Det är okej att känna lycka, det är okej att vara glad för sin egen skull och framförallt våga visa världen vad man känner. Detta var inte menat som något kärleksbrev, även fast jag fick det att låta så, men jag tycker det är viktigt att uppmärksamma alla dessa känslor. Jag sitter just nu och lyssnar till det fruktansvärda vädret utanför, hiskligt starka vindar och regnet faller som aldrig förr. Keaton Henson spelas också här i bakgrunden, klicka på namnet så skickar jag över er till youtube. Situationen just nu får mig bara att tänka på allt fint jag faktiskt har i mitt liv, och hur mycket fint jag har tillmötes.