Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng, lyssna till samma regn.

Jag tänkte precis inleda detta inlägg med att skriva 'äntligen helg', men äntligen helg är verkligen inte något jag känner för tillfället. Det ligger däremot väldigt i tiden att människor som jobbar måndag till fredag, 7-16, varje fredag skriver ut i sociala medier 'äntligen fredag' alternativt 'äntligen helg'. Om jag tänker efter, så händer detta samtliga fredagar året om. Därav tänker jag faktiskt inte skriva det, inte för den sakens skull, utan för det faktum att jag faktiskt jobbar hela helgen. Jag hänger inte läpp över att jobba helg, jag har haft lediga dagar i veckan vilket jag uppskattar dess mera. Ligger just nu i sängen, efter att ha jobbat kväll följt av kräftskiva med familj och vänner. Kräftskivan är förvisso i full gång här hemma, men ibland går sängen och musik helt enkelt före. Håkan är ju sen gammalt min absoluta favoritmusiker, det finns inga ord och toner som når så djupt in som hans musik. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger är en av mina absoluta favoriter, och duetten med Maggio är magnifik likaså. Så emotionell och genomtänkt, för mig symboliserar den i högsta grad längtan och att vilja nå något som man inte kan nå. Jag skulle förmodligen inte kunna beskriva tillräckligt bra med ord hur viktig och avgörande hans musik varit och är för mig, inga ord skulle vara rättvisa nog. Det här klippet är löjligt bra, det går inte att få nog. Allt är vackert!