Sharm el-Sheikh - min 20årsdag

Dag 3 - min 20årsdagNatten till denna dag var en riktig påfrestning då jag mitt i natten vaknade upp av ett märkligt ljud. Arabisk musik och arabiska röster som lät väldigt högt utifrån. Det var kolsvart och jag blev livrädd för jag fattade ju ingenting, var det Usama bin laden som satt och pratade i nån högtalare o talade om att det skulle bli krig? Snacka om att jag låg där på helspänn och kunde inte somna om på ett ganska bra tag. Vad det egentligen var ska jag visa i en video senare nån dag, ifall ni inte är smartare än mig och kan lista ut vad fan som ljuder högt som attan mitt i natten.Men men, dagen till ära hade vi bokat in oss på en snorklingstur med Divers United som höll till på hotellet. Målet var Sharks Bay/Tiran island. Nu skulle vi alltså få se Röda Havet på riktigt! Helt fantastiskt var det, tänk att det faktiskt finns turkost vatten på riktigt, det är inte photoshoppat!! Jag var rätt smart när vi hoppade ner i vattnet då jag inte riktigt höll munnen stängd vilket resulterade i att jag fick årets saltintag på en sekund, röda havet är alltså OERHÖRT salt :) Världen som väntade under ytan går faktiskt inte beskriva, varken med ord eller bilder. Fiskar & koraller i miljoners olika färger och former, Nemofiskar som simmade runt en och vit sand på botten, klar sikt hur långt som helst och alltså... jag kan inte ens beskriva, ni får åka till Sharm själva och kolla in det. Ett gigantiskt akvarium, så beskrivs det lättast.Efter första doppet väntade en god lunch och solning uppe på däck där vi hittade en kompis som vi pratade svengelskadanska med, lite roligt. Åkte sen iväg en bit där jag först tvekade om jag skulle hoppa i eftersom jag var så trött och ville sola, men ett 800-metersstup lockade... så vi hoppade i och guppade omkring på ytan medans vi såg hur dykarna från vår båt försvann ner i djupet. Häftigt, man blev onekligen sugen på dykcert själv, men det får bli en sak att göra i framtiden!Vid 5-tiden var vi tillbaks på hotellet och gjorde oss redo för att åka in till Naama Bay. Vi skulle vara tvugna att gå på hela den största gatan i Naama för att ta oss till maten och redan i taxin intalade vi oss själva att fan inte gå på nån försäljares dåliga trick. Vad är det första vi gör? Jo vi följer med en kille in i hans shop. Det går inte riktigt beskriva hur fan de går sig till väga men men, där fick vi oss ett par papyrusmålningar... Irriterade över vår dumhet åt vi i alla fall en god middag på Camel Bar, hamburgare fick det bli. Sen gick vi ner till strandpromenaden och hittade ett ställe som hette Viva där vi satte oss och drack Strawberry Dauqiris, mumma. Vi blev dock inte långvariga då vi såg att beduincaféet bredvid hade massvis av ballonger i taket och hallå, det var ju min födelsedag! Så vi gick över dit och drack mojito och bärs, rökte vattenpipa och bjöd en beduin på snus haha. Jag fick ballonger och vi fick special price för att det var min födelsedag, wii :)Tillbaks på hotellet så gick vi till Mohammed i beduincafeét, pratade och lyssnade på musik. Den där Mohammed hade många kloka råd att ge oss och det var rätt roligt att prata med en egyptier som verkligen inte gillade alla försäljarknep, flygande priser och allt vad det är. Rolig snubbe!Summa summarum så var min 20-årsdag inte alls tokig, jag är helnöjd :)Första bilden här nere visar en glimt av hur galna egyptierna är i trafiken. För det första så tutar alla exakt hela tiden. Taxibilarna gör det mest för att få en att åka med, resten gör det väl för att ja... väcka uppmärksamhet, både från andra bilister och andra - vilket man också kan göra genom att ha på hellysena om man tycker att nån bil framför är i vägen. Sen verkar det inte finnas några regler, är det tvåfiligt så kör man fyra bilar i rad. Och fort kör dem, dock stannar de oerhört många fartgupp av en del.Det finns inga rödljus, knappt några övergångsställen (istället står det vakter på vissa ställen och stannar upp trafiken då folk kommer gående), inga riktiga korsningar utan istället många u-svängar. Och som man kan se nedan, folk är ute och går mitt i vägen utan att ens fundera på att springa eller stann då det kommer en bil. Haha. Egypten är inget för åkrädda, jag brukar kunna vara det men höll ögonen bort från vägen under alla resor. Men det mest imponerane är nog att trots att det i svenska ögon kan ses som kaosartad stämning i trafiken så har de sån satans koll.Dag 1 och 2 finns här