Amsterdam, Daniel Norgren och Pride

Någon gång i vintras satt Elsa vid köksbordet i lägenheten där jag bodde och pratade om hur hon ville se Daniel Norgren. Antagligen var mitt svar "Vem är det?". Hon fortsatte och prata om att han skulle spela i Amsterdam och hur gärna hon ville gå på konserten. Jag berättade att Amsterdam var en väldigt vacker stad som jag rekommenderar. Dagen efter frågade hon om jag ville följa med, och självklart tackade jag ja, eftersom det innebar en helg med Elsa. Den 4/8 satt vi på ett flygplan påväg mot Amsterdam. En av alla de städer jag hade passerat några månader tidigare under tågluffen. Min första riktiga lediga helg på hela sommaren, och den skulle spenderas med Elsa. Kan det bli bättre? Under lördagen strosade vi runt på Amsterdams gator, och jag var så glad över att vara tillbaka, för jag tycker så mycket om den staden. Att det dessutom var Pride under helgen gjorde bara allt så mycket bättre. Var så glad i själen och lycklig. Efter lunch i parken och väntande så satte vi oss tillslut på ett tåg och lämnade ett fartfyllt Amsterdam och steg av i en tyst liten idyll 30 min senare. Det var så lugnt och vackert, och vi slog oss ner på en restaurang för att mätta magarna för att fördriva de sista timmarna innan konserten skulle börja. Jag började lyssna på Daniel Norgren i mars, och jag tyckte inte det var bra. Men jag har ändå fortsatt att lyssna, och en dag i juni kom jag på mig själv med att stå och sjunga med till hans låtar. Det var då jag insåg hans storhet. Och efter det har det bara blivit bättre och bättre, så mina förväntningar på konserten var höga. Det är många timmars lyssnande för det. WOW är en underdrift. Gåshuden infann sig på armarna och jag rös. Tror till och med jag satt och gapade. För jag vart så tagen av allt, atmosfären, hans röst och regnet. Om jag tyckt han var bra när jag lyssnat via spotify var det inget emot vad han var live. Ord kan inte beskriva hur bra det var. Jag ville inte att det skulle ta slut. Jag ville sitta där hela natten och bara lyssna på det musikaliska. Efter att ha stått upp och dansat till "Whatever turns you on", var allt komplett. När han tackat för sig och vi börjat strosa tillbaka mot tågstationen kunde vi inte sluta sjunga på hans låtar när vi gick på de regnvåta gatorna.Vi var fortfarande helt lyriska under söndagen när vi bland annat besökte ett  museum och fortsatte strosa på Amsterdams gator som var fulla med konfetti och champagnekorkar från föregående dag. Tillslut var det dags att sätta sig på planet tillbaka till Sverige. Men jag ville ju inte, egentligen hade jag kunnat stanna där ett tag till. Bara för att få vara någon annanstans. Bara för att få hänga med Elsa. Jag får fortfarande rysningar när jag tänker tillbaka. För det var så bra.  Och om ni vill läsa om Amsterdam ur Elsas synvinel, och se lite finare bilder. Då kikar ni in på elsaherlitz.blogg.se.