På vilket ben ska en stå

Tänk att det finns så många sätt att vara människa på, att vi alla går omkring och är. I vår egna värld är vi fullständigt uppslukade. Vi tänker, tycker och agerar. Mår och känner saker hela högen, det finns många små ensamma människor, inte bara jag. Tiden är och passerar. Mars och april har varit ett virrvarr av förhoppningar, lättja, uppgivenhet och perduktivitet. Inte en balans mer ett ständigt pågående. En dag spontanköpt jag en stor matta secondhand, fick adrenalin och kramp av att lotsa den hem på mit cykel. Den gick inte hem i hushållet och jag har en viss förståelse, den är väldigt mycket. Den var dock väldigt fin ihop med påskblomster och godis, men det är en väldigt kort säsong för det. Det har varit mycket tankar på Helsingborg. jag har hjälpt Johan att fixa och tänkt på en pappa som snart ska opereras.  William familj var här på weekendhäng, vi åkte på konstrunda, hängde hemma och fotade blommor.  Det var fint att få känna sig som en lite familj här, leka lite turist och njuta av våren.  Det finns ett före och ett efter det har vänt,  nu befinner vi oss efter. Ljuset är här, fåglarna är hemma och det finns en alldeles särskild doft och känsla i luften. En dag när jag gick utanför dörren så blommade allt, jag var tvungen att ta av jackan trots att jag satt på en bänk och läste. Lite visste jag då att det ljuva skulle vara kortvarigt. Men lyckan är inte obefintlig bara för att regn kommer sedan bara för att intervjun inte blev vad den skulle. Jag hade en otrolig helg med spelning i Lund, uteläsning och hoppfullhet.  Jag sitter inne och gnor på min pinnstol, solen utanför ropar på mig, ljuger om sin tillitbarhet. Jag tar mig ut till Nobeltorget, tänker att bänkarna där inte är till för att sitta på, det är ett passeringstorg. Likväl sätter jag mig på en bänk, öppnar min bok. En person passerar och jag stänger boken, går vidare. Hamnar på en bänk vid ängen, barn gungar och pappor med barnvagnar försöker prata med duvorna. Jag läser mestadels till moln och vind. Tillslut ringer Frida och jag får en anledning att gå hem.Läsningen är inte vad jag önskar nu, har inget flyt och rutin i det. Tror jag har för dåligt tålamod och blir att jag mest duttar i texten och att det inte hänger ihop. Hoppas att det kan bli bättre när jag fått ett annat lugn i vad jag ska syssla med.  Tvätta, hårt, läsa texten, måla nageln, packa väskan. Första dagen i skolan är en måndag, heldag. Egentligen har det redan varit fem föreläsningar som jag missat, vi får väll se hur länge studietiden blir primär denna gång. Både hoppas och hoppas inte på att en anställning blir det primära. Märklig känsla av att vara i klassrum igen, vara "den nya" i en klass som snart tar examen. Fick snudd av social ångest av det trots att jag torde det skulle vara en bagatell. Om jag ska vara ärlig så var det bara en föreläsning som jag gick på, eller ja två med på en och samma dag. Denna våren, likt många andra terminer är jag anmäld till inte bar en utan två kurser på universitetet. Känner att det är svårt att hitta motivationen och intresset dock, även om det är tacksamt att få lite mer element av meningsfullhet i rutinerna. Men samtidigt så är jag fast i någon limbo där jag inte vet hur jag ska förvalta min tid. Ska jag satsa helhjärtat på jobbsök och få en drömtjänst eller ska jag gå all in i kursen och lära mig massa nytt fett? Blev ett mellanting där båda blev halvers kanske.  Presens: Av någon anledning känns det alltid som att det regnar när jag måste skynda över till lokala coopen. Lingonsylt till kålpuddingen som står i ugnen måste inhandlas, och diverse annat för att det är synd om mig idag. Jag har "känningar" och måste vila innan jag blir sjuk på riktigt.  Jag är hemma, skolkar från föreläsningar och antagaganden, surfar på webben för att jag vill lära mig mer om politik och vin medans jag smuttar på min chokladmjölk.Känns tråkigt att det är en fredagskväll, det är sällan festlig dagar för mig, bara en ytterligare. Ikväll vill jag ha vinprovning och lockat hår helst, men det kommer bli bok och ont i ryggen, kanske få en kick av att virka klart min väska.