Stark, Driven, Ynklig och liten

Den här veckan har minst sagt bestått av toppar och dalar. Det har varit känslor, livskriser och smärta men även årets första snö. Livet har testat mig lite, eller så har kanske jag testat livet. Oklart och tyvärr så läser jag inte filosofi utan sociologi.  Den började så otroligt start med bra rutiner, energi och koll på livet. Morgonträning, träningen kändes verkligen kul och kändes som jag kommit igång och gjort progress trots bara en vecka. Hade även fina rutiner på mitt läsande och ordentliga matlådor. Men ja en tjej med koll helt enkelt!Onsdagen kom och vi hade vår första EPP där vi skulle bowla med sofum. Här någonstans började oturen. Vi fick ingen plats till att spela utan sökte oss vidare, hade en halvers kväll. Föll med cykeln på vägen hel. Första nattfrosten. AJ. Men nog tog jag väll hem och la mig, trilla gör man ju ibland så är det bara. Men det var inte alls lika kul att vakna på morgonen dagen efter. Då kunde jag knappt lyfta på armen och läget kändes otroligt svagt. Men jag for ändå iväg på fika med tjejerna och fortsatte vidare med min dag. De övertalade dock mig att ta ett besök hos vårdcentralen eftersom det är obra att inte kunna lyfta sin arm. Jag protesterade men gav mig efter en stund. På vårdcentralen skickade dem mig vidare till röntgen och därefter vidare till åkturen. Tydligen har jag trillat fram en fraktur i vänster axel. Otroligt trist. Nu väntar lång vila, ny röntgen och kanske sjukgymnastik.  Ynklig och liten kände mig mig, Sandra var fin och var med mig på sjukhuset. Lät mig hänga lite på hennes soffa och körde mig sen till William. Har i princip bott där för att bli omhändertagen tors-sön och det har varit fint. Vi har lagat palt, bakat, tagit naps och sett klart på den hypade serien squidgame. På söndagen fick jag äta lyxfrukost hemma, har till och med köpt ost och joghurt. Därefter vankades det äventyr. Vi åkte till någon väns gård i Vännäs för att baka brad. Äkta norrländskt tunnbröd gjort i stenugn. Det var väldigt svårt men idylliskt. Vi gjorde även pizza som vi åt på stående fot, det är tydligen så man ska göra med en stenugn. Men ja jag har överlevt denna veckan med trots livet. Ljuset i mitt rum är fint emellanåt och det gör väll saker lite lättare att hantera. Puss och kram, stå på era fötter och sitt säkert i cykelsadlen!