DEL 6

> Läs introduktionen till detta inlägg här> Läs del 1 här> Läs del 2 här> Läs del 3 här> Läs del 4 här> Läs del 5 här I februari fyllde jag 18 år. Jag och en vän bjöd in till fest. Det var roligt och vi dansade hela natten. Jag mådde bättre, både fysiskt och psykiskt.På morgonen efter festen, när jag kom ned i köket frågade mamma hur det varit. Jag svarade att vi haft jättekul och dansat massor. Mammas kommentar löd något i stil med: “Toppen, det var ju bra att du dansat hela natten. Precis vad du behöver.” Tonen var ironisk och irriterad. Jag blev sur och ledsen. Men den lilla kommentaren tillsammans med julaftonens besvikelse, blev två “triggers” som gjorde att jag blev så jävla trött. Trött på att göra min familj besviken, trött på kontrollen, trött på att känna mig svag och trött på ångesten. Jag orkade inte längre, jag fick nog. Studenten närmade sig och jag gav mig fan på att jag skulle stå där och känna mig nöjd, både jag och min familj. Jag vägrade ta studenten och påbörja nästa fas i livet som sjuk. Aldrig i hela mitt liv.  Efter skolan planerade jag att flytta till Stockholm och jobba, så att jag sedan kunde ut och resa i världen. Det blev också motivation. Då måste jag vara frisk, jag måste ta hand om mig själv. Strävan efter att bli självständig igen, få tillit och sluta såra mina käraste. Det var de insikterna och målen jag behövde för att påbörja tillfrisknandet på riktigt, helhjärtat. & det gjorde jag. Det hände mycket den våren. När viljan finns, kan en åstadkomma mycket.  Jag lyckades ändra mitt beteende. Kroppen började återhämta sig. Jag fick börja träna och fortsatte med näringsdrycker tills jag kommit upp i en vikt som ansågs vara “friskt” för mig. Fysiskt alltså. Psyket tar mycket längre tid. Men jag var på god väg, på rätt väg.  > Hur blir en frisk, var börjar man? Jag började med att göra precis tvärtom. Det gäller att sätta sig emot sina inrutade, fastkilade "instinkter" och rädslor som en skapat. Det gäller att skita fullständigt i vad sjukdomen säger i dit huvud. Ångesten kommer att komma, den kommer svida och kännas outhärdlig. Men det går över. Det gör det verkligen. Det gäller att kämpa, möta ångesten gång på gång. Vara envis och stark fast en känner sig som den svagaste i världen. & sluta ljuga. Sluta gömma. Släpp kontrollen. Var ärlig, mot alla.