DEL 9

> Läs introduktionen till detta inlägg här> Läs del 1 här> Läs del 2 här> Läs del 3 här> Läs del 4 här> Läs del 5 här> Läs del 6 här> Läs del 7 här> Läs del 8 här Det tar tid att bli frisk och det är svinjobbigt. Det kräver mycket kraft och vilja. Enormt mycket vilja, utan den går det inte.  Vi som blir sjuka i en ätstörning, är ofta högpresterande människor. Det är en vanlig gemensam nämnare. Det gäller att rikta den målmedvetenheten, envisheten och prestationsförmågan till att bli frisk. Den finns där. Det var också den som gjorde oss sjuka från början.  Du måste vilja bli frisk. På riktigt och för din egen skull. För dina käraste ja, men också för dig själv.   Det tar tid att bli av med hjärnspökena och ändra mönster. Det tar längre tid att bli psykisk frisk än fysiskt. Eftersom det är där spärrarna sitter. Det svåra är att släppa på dem, fullt ut. Det tar tid och det är okej, så länge du vet vad målet är och vart du vill komma. Låt det ta tid. Jag var sjuk i två år och det tog säkerligen ytterligare två år innan jag blev helt frisk. Med helt frisk menar jag fri från tvångstankar, överträning och matångest. Jag tror inte att det finns ett sätt att bli frisk på, jag tror att det finns massor av sätt att bli frisk på. Det gäller att hitta sitt sätt som tar en framåt. För mig var det ren och skär vilja, när jag väl fått insikten i vad jag strävade efter. Vad målet var.    Jag vet att det är viktigt att våga acceptera.Jag vet att det är viktigt att våga berätta och prata om. Jag vet att det är viktigt att våga be om hjälp eller ta emot hjälp.