EN TEXT OM ATT NÖJA SIG, SKRIVET EN FREDAGSEFTERMIDDAG .

Ibland är det svårt att nöja sig, att bli helt nöjd. Det ställs allt oftare mer och större krav på oss. Som människa, person, dotter, partner, mamma, pappa, anställd, son osv. Alla roller en har i livet har olika krav med sig, de tilldelas naturligt. Vi tar olika roller i olika grupper: "den roliga", "den smarta", "den som hörs mest", "den tysta", "den blyga", "den som alltid har rätt". Det är svårt att ta sig ur en roll när en väl "fått" den. Vi människor är ju trots allt vanedjur, vi gillar att placera varandra i fack och kategorier eftersom det blir lättare att förstå/hantera/matcha förväntningarna då. Oftast är det ju lättast att leva upp till den rollen och om inte ännu lättare att falla in i sin roll beroende på sällskap utan att reflektera.Nu flöt jag in på två kanske olika saker, men det gemensamma är förväntningarna och kraven som kommer på köpet tack vare dessa roller. Vi sätter också krav på oss själva, samtidigt som vi påverkas utifrån. Av vår omgivning och umgänge. Jag tror att det kan vara sunt att ibland ta sig en riktig funderare, om en verkligen trivs i de roller som en har. Både de som en tagit sig an på egen hand och de som tilldelats av andra. Vi utvecklas ju faktiskt hela tiden, kanske är det dags att förnya eller förändra.Det känns som att kategoriseringen och kraven som kommer därmed har ökat. Vi kräver mycket av andra och oss själva, det är svårt att nå upp till alla förväntningar som slängs på en. Kanske det är dags att sänka kraven, kanske är det dags att börja hos sig själv och kanske är det dags att faktiskt nöja sig. Tänk vad skönt det är egentligen, att vara nöjd.