MIN REHAB .

När jag bröt min lårbenshals, fick jag först besked att inte belasta benet överhuvudtaget på flera veckor. Detta visade sig vara raka motsatsen till vad som rekommenderas i Sverige, där patienterna blir ombedda att ställa sig upp i princip direkt efter operationen. Eftersom benet måste vänja sig med sitt nya utgångsläge. Lyckligtvis flög jag hem från Schweiz några dagar senare och träffade en svensk läkare som uppmanade mig att göra detta. Om jag inte belastat mitt ben på flera veckor/månader, hade jag inte haft några muskler kvar i det benet. Eller jo såklart jag hade men de hade förtvinats och blivit otroligt svaga. Kroppen är gjord för rörelse och belastning i kombination med återhämtning och energipåfyllning. Min väg tillbaka till att kunna gå om jag inte använt mitt ben på så länge, hade säkerligen fördubblats eller mer. Då hade jag behövt rehaba inte bara lårbenshalsen, bieffekterna av operationen och traumat utan även hela benets muskler plus andra benets då de fått jobba dubbelt i en evighet och dessutom alla andra kompensationer som kroppen hittat på under tiden. Vilket den ändå gjort men inte i lika stor grad.  Jag träffade aldrig någon sjukgymnast eller person som berättade för mig hur jag skulle rehaba, jag "fixade" det själv. Jag började gå, när jag kunde gå bra och länge utan att vanka (som en pingvin, vilket jag gjorde i början) provade jag att jogga. När jag kunde jogga provade jag att springa och sedan trappade jag upp det tills jag kunde springa obehindrat och så mycket/länge som jag ville eller behövde.   Problemet är att jag endast rehabat ett läge, en av rörelserna som höften/låret ska klara av. Fram och tillbaka, pendlandet, att sträcka benet bakåt och framåt. Detta var något jag förstod och lärde mig när jag utbildade mig till massageterapeut, samt ännu mer när jag började jobba på Hälsopartners (tack Anna), igen när jag provade Power Plate för första gången och återigen när jag återvände till kickboxningen. Jag kunde inte vrida benet inåt eller utåt, främst utåt. Det tog stop. En sidospark eller vridning funkade bara inte. Det tog emot. Jag rörde mig i dessa lägen som en stel och gammal människa, inte som en tränad och stark tjugotreåring. Detta var alltså tre år efter operationen. > Det viktigaste av allt efter en skada, olycka, operation är REHABEN. För en vill väl kunna röra sig och använda kroppen på det sätt som den är ämnad för?En vill väl inte ha ont och bli begränsad?En vill väl hjälpa kroppen att återhämta sig, bli stark och smidig igen? Det gäller att bestämma sig och nöta. Det var så jag gjorde. Jag började nöta mina utåtrotationer var och varannan dag, för jag vill ha en stark höft och jag vill kunna använda den i alla lägen. Jag vill köra sidosparkar och jag vill absolut inte att andra muskler ska ta stryk. Vilket de kommer att göra om en inte jämnar ut balansen som rubbats. > Hela min kropp hamnar i riskzonen om jag inte tar hand om det som varit trasigt. & det är givet att när det finns något jag faktiskt kan göra för att förbättra min situation, så gör jag ju det. Även om det är lite tråkigt ibland.  Detta är den övning som jag främst nött och det har verkligen gett resultat. Jag började med några minuter per dag, klämde in det när jag fick tid och trappade upp allt eftersom. Det började verkligen svajigt och okontrollerat, det var jobbigt och jag blev väldigt trött i höften. Men inte nu längre. Jag har kontroll och känner mig stark. Det är så värt det!> Läs instruktionerna och mer här .