Du ser inte så smart ut

Det där har jag fått höra otaliga gånger. Har inte riktigt förstått innebörden med det?    När jag gick på högstadiet hade jag det rätt svårt i skolan, eller, man kan väl säga att jag struntade i den. Det var först i nian jag började tänka "shit, man ska ju komma in på gymnasiet också". Så då började jag ge manken till vilket resulterade i rätt bra slutbetyg. När jag sedan började gymnasiet gick jag all in, redan från början. Kan inte påstå att jag studerade överdrivet mycket hemma, men jag såg till att saker blev gjorda. Nu gick jag ju samhällslinjen vilket innebar en hel del skrivande, dvs inlämningsuppgifter. Skriva är ju något jag tycker om att göra, så det var aldrig riktigt jobbigt. Jag började sakta men säkert märka att det gick väldigt bra i kurserna. Jag kunde mer än jag trodde, jag var kanske inte så dålig ändå? Jag hade aldrig varit stämplad som den smarta, och jag skulle aldrig definiera mig själv som smart heller. Jag såg inte mig själv som en pluggis, det gjorde nog ingen. På studentdagen fick jag mina betyg i ett vitt kuvert. Jag hade ju fått reda på betygen i nästan alla kurser, så ingenting var väl egentligen en överraskning. Men när jag tittade igenom mina papper såg jag ju det - svart på vitt - MVG i alla kurser förutom två, vilka jag hade fått VG i. Hur gick detta till? Lilla blonda Linn som sitter och ritar och kollar på modebloggar hela dagarna, hur tusan kunde hon få dessa betyg? När stipendierna delades ut på studentdagen visste jag inte vad jag hade att förvänta mig. Jag visste ju att jag hade fått väldigt bra betyg, men inte om jag hade de bästa. När de då började prata och sa "Och skolans bästa betyg går till.... Linn Andersson" blev det som ett lyckorus i hela kroppen, det var den stoltaste dagen i mitt liv. Jag hade klarat det. Jag hade verkligen klarat det. Efteråt blev det kramar och gratulationer, både för studenten och stipendiet, riktigt lycklig dag. Men, i och med stipendiet fick jag höra en hel del kommentarer som: "Kul att du vann skolans bästa betyg, du ser inte ut som en pluggis", "kul att du vann och inte någon av nördarna", "haha, jag visste inte att du var sådär smart, det ser inte ut som så" osv. I efterhand har jag tänkt en del på detta. Ska man se ut på ett speciellt sätt, och vara på ett speciellt sätt för att definieras som smart? Måste man prata och agera på ett visst sätt för att vara en "nörd"? Varför är det så omöjligt att älska mode och smink, men samtidigt vara seriös i skolan? Varför är det så omöjligt att vara rätt lättlurad och segtänkt i sociala sammanhang, och samtidigt vara duktig i plugget?  Jag tänker aldrig sluta bry mig om utseendet eller börja vara en tråkmåns som sitter hemma och pluggar hela dagarna bara för att jag vill göra bra ifrån mig i skolan. Varför skulle jag? Man måste inte passa in i ett fack, man kan faktiskt vara lite av varje. Skolan ska inte definiera mig, inte något annat heller. Jag gillar mode, och jag har inget emot att skriva rapporter. Jag tycker om att vara flummig med mina vänner, men jag kan ändå hålla en seriös ton under ett seminarie. Jag har dessutom inget emot att bli kallad för nörd, fine with me. En nörd borde ju egentligen vara något positivt? Någon som går in helhjärtat för det den gör. Jag kan vara en blåst, modeintresserad nörd med fixade naglar som gillar att plugga. Varför inte? Och om jag nu inte ser smart ut, det gör inte så mycket. Jag är nog lite av en smyg-nörd, även fast jag nu tydligen inte ser ut som en.