Skrivarglädje?

Det är underligt. Jag går en utbildning som fokuserar på text, en utbildning där man får gotta ner sig i textanalyser, fackspråk och målgruppsanpassat skrivande. Men trots alla dessa bokstäver som snurrar runt i min vardag och trots min fascination för språk och meningsuppbyggande så har jag svårt att hitta skrivarglädjen vad gäller bloggandet. Jag älskar sociala medier, att sätta ihop ett fint flöde på Instagram och att skriva en åsiktsfylld punchline på Twitter - ja det kan jag längta efter att göra. Men bloggandet... Varför slutar jag hela tiden? Efter en kort analys av mig själv kom jag fram till följande slutsats: Jag har svårt att hitta skrivarglädjen i bloggandet eftersom jag ställer för mycket krav på vad jag ska skriva samt hur jag ska formulera mig. Jag får en prestationsångest över att jag i mitt bloggande bör skriva vackra dikter eller djupa, krönikaliknande texter. Om jag helt enkelt vänder på min approach i hur och vad jag bör blogga om och bara skriver det jag för tillfället känner för, då kanske det kan hålla i sig? Jag ska åtminstone försöka. Förvänta er inga litterära mästerverk, nu ska jag köra mitt eget race fullt ut.