i vårkvällen, provsmakar livets heroin

I onsdags sjöng vi den blomstertid nu kommer innan vi rusade ut ur skolans aula. Nu har jag haft sommarlov i fem dagar och det har fortfarande inte riktigt sjunkit in att jag är ledig. Förra veckan sprang förbi fort med skolavslutning, studentfirande och Håkan-konsert. Det sistnämnda var på fredag kväll och det var otroligt roligt. Tillsammans med hundratals andra stod jag framför scenen vid Gasklockorna och sjöng (skrek) samtidigt som jag hoppade i takt till musiken. Luften var ljummen och textraderna gick rätt in i hjärtat. Minns att jag tänkte att så här, så här vill jag att livet ska kännas. Glädjerusigt, lite sorgligt, ibland jobbigt men överlag så otroligt härligt. Bara finnas här och nu, med lyckan bubblande i blodet.Den här måndagen har varit av det lugnare slaget. Har som sagt inte vant mig vid att det är uppehåll från skolan och slås därför gång på gång av hur lång en dag är. Hur mycket man hinner med. Idag har jag till exempel: tränat, övningskört, pluggat körkortsteori, bakat chokladkakor och tagit reda på tvätt, utan att jag klivit upp särskilt tidigt. Dessutom spenderade jag två timmar med att sitta ute på altanen med solen i ansiktet och näsan i en bok. Tänkte att jag borde kanske göra något vettigt av eftermiddagen, sen insåg jag att det är kanske precis vettiga saker som sånt lovet inte är till för. Lovet är till för att man just ska kunna sitta i flera timmar med en bok och inte bry sig om något annat än huruvida man ska applicera ett nytt lager solkräm eller ta ett mellanmål.Nu har solskenet bytts ut mot regn och jag tror jag ska provsmaka en chokladkaka, lägga mig under en filt i soffan och sedan göra absolut ingenting. Precis som en sommarlovskväll ska vara. Rubriken kommer från Håkans låt Valborg.