Normalt liv.

Det är ju som att vi lever i någon slags låtsasverklighet just nu. Våra liv står på paus och vi står bara och trampar och trampar och väntar. Den där jävla förbannade väntan. Vi väntar på att bli gravida igen, vi väntar på att få må bra och vi väntar på att få ett någorlunda normalt liv igen. Men kommer vi någonsin få det igen?Jag tror inte att vi kommer få ett normalt liv igen. Men det behöver inte vara något negativt, jag vill tro att i framtiden kommer vi att ha flera bra dagar än dåliga dagar. Jag vill också tro att det kommer kännas annorlunda när vi får våra nästa barn, hennes småsyskon. Det kommer aldrig att bli som förut och det kommer vi att behöva lära oss att leva med. Men vi måste hoppas och tro att livet till slut kommer bli bra. Det måste bli det. Det ska bli det.