Sötaste Lyckopillret!

Kan fortfarande inte riktigt fatta attdet är sant! Att Ådi är min, att jag äntligen har en hund! Somjag alltid velat ha en hund sen jag var liten, nu 23 år senare ärhan här! Imorgon har vi haft honom i en veckaoch tiden går då verkligen fort. Pälsen växer som bara den ochäven han. Idag fick han sitt första bad, välbehövligt men intedet roligaste enligt honom. Att ha en hundvalp är som att ha enbebis. Det är aktivering från morgon till kväll samt nätter. Uppoch kissa på natten, kissa lite här och var och vill helst intevara själv. Längtar såklart till han är färdigvuxen så vi kanbörja träna på riktigt men valptiden är något man ska ta varapå! Det är krävande och jobbigt men framförallt helt underbart!!Så mycket skratt den lilla krabaten ger oss och allt gos när han ärtrött och vill ligga tätt intill. Jag har fått det lite tajt isängen då både Ådi och Svante vill ligga tajt, då är det turVictor inte är där också! Haha, förlåt älskling, du saknasnågot ENORMT! Måtte inte dessa två år vara över snart så duflyttar hem igen för gott! Mötet mellan Svante och Ådi gårsakta men säkert framåt. Svante är jätte nyfiken men rädd förÅdi när han är för ivrig. Att de båda kan sova i sängensamtidigt är iaf ett stort plus och fjanten Svante har imponerat merför varje dag. Dock tycker han det är väldigt skönt när helgenkommer och Ådi är hos mamma o pappa så han får ha matte för sigsjälv! Ådi sköter sig hyfsat på jobbet, hanhar en hage att vara i där han ser mig hela tiden. Det räcker dockinte alltid och han skäller och gnyr som bara den så matte tillslut blir arg och säger till, då går han och lägger sig i väskanoch sover. Ibland får han komma ut från hagen och gå runt fritt påjobbet och leka med besökare. Älskar att jag har ett jobb där Ådikan vara med!