It\'s been a long day without you, my friend

Jag bara insåg idag hur mycket jag kommer sakna livet här. Ibland känner jag bara att allt är mer avslappnat och spontant, och att jag tar vara på alla chanser jag får på ett helt annat sätt. Till exempel hur jag efter middagen bara skulle följa med Tom till en dollar store, men det slutade med att jag åkte med min värdfarmor- och farfars gäng till en mexikansk restaurang för att äta ett litet snack.Så där satt jag plus sju stycken 65 - 80-åringar. Inte vad jag trodde att jag skulle göra ikväll, men det var rätt kul.  Annars har jag mest slappat idag. I går kväll kom jag hem vid 00.30 från ett castparty vid hade eftersom det var sista teaterföreställningen. Jag vaknade rätt tidigt (tack solen...) men det gjorde att jag fick tid att umgås med min värdmormor- och morfar som var på besök, innan de åkte tillbaka till Wisconsin. Vi åt kanelbullar med frosting till frukost och sen läste vi och bläddrade igenom Utvandrare till Nebraska/The Mistress of Langsten. Det var väldigt kul att höra mer om May nu när jag faktiskt är i USA. Jag kan inte föreställa mig att som tolvåring flytta till ett främmande land där man inte kan språket, att inte ha möjlighet att kontakta sin familj särskilt ofta, och inte ha en aning om vad man ska göra när man kommer fram. Det var spännande att prata om, och det verkade som att hon gått någon utbildning i Minnesota, vilket var extra kul.   Så det var min dag idag.        Här är jag efter showen igår, tillsammans med Spencer och Lexi. Rynkorna är smink btw - jag är inte riktigt så gammal än ;)