Att vara eller icke vara.... ANSTÄLLD

Liksom jag sa igår, för att få stanna i landet måste jag ha någon typ av anställning. Så igår skickade jag in en ansökan att jobba som modell för ett cateringföretag. Då jag är i ett desperat behov att att få en anställning kände jag att det inte räckte att bara fylla i ett formulär vilket gav mig två alternativ. Att ringa eller att dyka upp på kontoret oanmäld. Då min telefonfobi är större än min rädsla att bli utskickad från ett ställe där jag dykt upp oinbjuden fick det bli det senare alternativet. 1. Jag har aldrig bara gått in på ett ställe och sökt jobb. För mig bokar man en tid först via mejl. (Helst ingen telefonkontakt innan)2. Jag har aldrig sökt jobb på Engelska förut3. Jag har aldrig jobbat som modell Så nervositeten var total när jag piffade och "modellade" upp mig. Hur klär sig ens modeller? Under morgonen hade det regnat men det hade slutat nu, skönt.  Så med en lagom dos av ångest, rädsla och förväntan strosade jag ner på New Yorks gator. Jag ringde upp min kära vän, Frida, för att få lite mentalt stöd då jag mådde både fysiskt och psykiskt dåligt. Eftersom det bara var 1 aveny och 12 gator ner så passade det utmärkt att gå. MEN!! Halvvägs ner börjar det spöregna och jag blir alldeles blöt. Jag tar upp handen för ansiktet för att försöka hålla regnet borta från mascaran. Det skulle ju vara snyggt, söka sitt första jobb som modell med mascara rinnandes i hela ansiktet. Mitt hår och mina kläder blir dyblöta och jag ångrar snabbt mitt val av skor. Skorna jag hade på mig var toffelliknade och det finns inget som håller fast foten. (Jag tänkte att de var lite coolt casual och något en modell kunde ha) SÅ... när skon blev blöt blev den också riktigt hal och mina fötter gled runt och det blev riktigt svårt att gå. Jag håller på att göra en rejäl vurpa när ena skon glider av, men lyckas som tur hålla kvar balansen och lite av min värdighet. Jag får sedan halta fram, lite lätt framåtböjd och med ihoprullade tår för att lyckas ha kvar skorna på fötterna Så där haltar jag fram mitt i ett regnigt New York, dyngsur på väg att söka ett jobb som modell för första gången i mitt liv. Dessutom oanmäld. I en nanosekund hann jag tänka att det kanske vore bäst att vända om, då jag inte hade de bästa förutsättningarna. Men nu hade jag ju faktiskt bestämt mig så det var bara att gå! Väl där möttes jag av en jättesnäll tjej. Hon sa att det inte fanns så mycket jobb nu men att det skulle bli mer i September. Jag fyllde i massa nya formulär. Sedan när jag var klar med det berättade hon att klienter väljer sina modeller ur deras register. Sedan började hon babbla om regler, typ som att man absolut inte får tar bilder då det finns mycket VIP gäster på deras event. Hon berättade att jag får 25 dollar i timmen, vad jag ska tänka på osv. Hon började prata om att jag som modell(!!!) kan få jobb på olika efterfester på New York Fashion Week och om lite olika modellevent.  Så summan av kardemumman: Jag är definitivt i deras system och jag kommer få jobb när någon klient väljer mig. Men nu är min stora fråga? ÄR JAG ANSTÄLLD? Räknas detta som att jag är anställd och att jag slipper oroa mig för att gå fler dagar utan anställning? Detta blir alltså nästa steg: Att ta reda på vad som räknas som anställning. Friskt vågat hälften vunnet som man brukar säga. Nu fattas det bara att veta hur mycket jag har vunnit. Här är två bilder på mig på och Frida för två sedan. På bilderna sitter vi båda på flyget för att flytta till USA. Jag till New York och hon till San Diego. Båda nervösa, förväntansfulla och med mycket knagglig engelska. Här hade vi ingen aning om vilka äventyr som väntade oss båda. Nu bor hon fortfarande kvar i San Diego och jag i New York, med två väldigt annorlunda liv än vad vi lämnade bakom oss på Arlanda den där sommardagen för två år sedan. Och jag kan med säkerhet våga påstå att bådas engelska har blivit så mycket bättre.