HYLLNINGSINLÄGG - KUSIN MADDIS

Det var ett tag sedan jag skrev ett hyllningsinlägg, och det har som ni vet med att göra att jag varken haft tid, eller lusten till att skriva. Någonting i mig blev tomt och jag fann inte någon glädje av att skriva om mitt ganska tråkiga liv. Men, detta inlägg är en hyllning till ingen mindre än.... *trumvirvel* MIN KUSIN MADDE. I rubriken heter hon maddis, för det är nog de hon är mest känd vid. Missmaddis. Men för mig har hon alltid varit min kusin Madde. Vi har under de senaste gångerna vi träffats och pratats vid, pratat en del om vår relation. Vi har ibland försökt att sätta någon form av etikett av den relationen vi har. Men vi lyckas aldrig. För visst är vi kusiner. Hon är min fasters dotter, men hon är ju mer för mig än det. Hon pratar med mig om saker som är viktiga för mig. Vi pratar om viktiga saker både för henne och för mig. Även om vi inte alltid är intresserade av varandra, så lyssnar vi på varandra, är engagerade och deltar i samtalet. Hon är därför min vän, om en av de närmsta vännerna jag faktiskt har. När jag bryter ihop, gråter hejdlöst så åker jag hem till henne. Jag landar i hennes famn, med tårar som inte kan sluta rinna och får en kram av inte bara henne, utan av hela hennes familj. De omfamnar mig till en stor gruppkram och låter mig få gråta mot deras axlar. Mange går ifrån och kokar kaffe, plockar undan och serverar mig en kopp kaffe med mjölk i. Madde sätter sig med mig i trädgården, kanske på en cigg och lyssnar. Hon är aktiv och lyssnar på vad jag säger och stöttar. Under tiden kommer barnen fram titt som tätt för att ge mig en puss, eller kram. Minsta tjejen brukar berätta för mig att allt kommer att bli bra och att jag inte ska vara ledsen. Hon är då min familj. De alla är min familj, för de fångar mig när jag faller, torkar mina tårar och älskar mig oavsett. Jag berättar för Madde om mina hemligheter. Jag berättar för henne om konstiga tankar jag har ibland, konstiga och dumma saker som jag har gjort, även om jag skäms och egentligen inte vill. Vi pratar sexuella upplevelser, kärlek och relationer, dåliga egenskaper hos oss själva, som vi oftast är medvetna om. Vi rådfrågar, stöttar och ger olika vinklar och perspektiv på situationer. Därför är hon också min syster. En syster som jag kan dela med mig av precis allt. Goda tankar som dåliga tankar, och framförallt så vet jag att jag aldrig blir dömd. Ibland åker vi iväg på tu man hand. Får egentid. Gör saker tillsammans. Vuxna saker. Jag ber om råd ibland vad gäller vuxna beslut. Hur jag ska tänka och vad hon tycker. Hon visar mig tips på hur man bakar smartast, lagar god mat och andra husmorstips. Därför är hon också som min mamma. En modersfigur som jag behövt i så många år även om vi inte är mor och dotter biologiskt. Ni förstår. Det är egentligen omöjligt för oss att sätta någon form av etikett på vad vår relation är och framförallt för vad den innebär för mig. Jag skulle aldrig klara mig utan henne och hennes familj. De är också där jag hör hemma. Går vi tillbaka till historien, så är våra föräldrar inte ens vänner. De tycker inte om varandra och har knappt sagt ett ord till varandra på flera år., Min pappa, och Maddes mamma, som är min pappas syster. Redan innan jag och Madde började att umgås mer aktivt så hatade hennes pappa mig. Jag var Landénare och han ogillade mig pågrundav det. Pappa var nog inte helt förtjust i att jag umgicks med Madde, men sa aldrig något dumt. Men frågade ingenting heller. Jag och Madde struntade i vilket. Jag älskade att vara hos henne. Jag gick dit på morgonen efter mitt nattpass, somnade på soffan och följde med och hämtade pojkarna på förskolan sen. Jag var med under hennes graviditet  med Kaeli. Jag var med när hon träffade sitt livs kärlek, grät för honom, blev lycklig med honom och gifte sig med honom. Jag var med när hon blev gravid inte bara en gång, utan två gånger med sitt livs kärlek. Okej, jag deltog inte i akten - men under graviditeten fanns jag, och jag även med på Keerons förlossning. Det var ett otroligt stort privilegium att få delta på deras sons förlossning. Ärligt talat, så vill jag säga att jag kände mig så älskad och så hedrad av att de, tillsammans, var överens om att de ville ha min närvaro i rummet - när deras först gemensamma son kommer till liv. Det går inte att beskriva, eller återberätta vilken känsla som befann sig i de rummet. Vilket band jag kände att jag fick till dem båda och framförallt insikten av hur ofantligt starkt vårt band är. Där stod jag, och såg deras gemensamma son berika vår värld för allra första gången, och har fått uppleva varenda steg med honom. Hans utveckling, hur han växer, pratar, ser ut och vilken person han har kommit att bli. Det är lite magiskt med det. Madde, om du läser detta, så vill jag att du ska veta att jag älskar dig. Jag älskar inte dig på det enkla sättet som många kanske älskar sina vänner eller bekanta. Jag älskar dig genuint, och så stort. Jag kan inte tänka mig att leva i en värld utan våra samtal, tårar och kärlek. Du är så viktig för mig, och du har varit det för mig så länge jag kan minnas.Jag är så stolt över oss, och den relationen vi har utvecklat. Vi har byggt en relation som är designad för oss, precis så som vi vill ha den och jag älskar det. Jag älskar den. Jag är så tacksam för dig och din familj. För att ni alltid finns för mig och håller mig om ryggen. För att jag aldrig behöver förklara mig när jag gör dumma val, utan att ni oavsett vad fångar mig när jag faller. Jag uppskattar dig för att du är just du. Som alltid står på dig, är smart och genomtänkt. För att du alltid är ärlig med vad du känner och tycker - oavsett hur hård sanningen än blir.Det är en av de bästa egenskaperna jag värdesätter med dig, - din ärlighet. Jag vet att du alltid kommer att ge mig ärliga råd, bra som dåliga. Men alltid ärliga. Jag vet att du alltid kommer att lyssna på mig, även om du egentligen är trött på mig, och jag vet verkligen - att du skulle låta mig veta om du blev trött på mig. Tack för allt som du givit mig och kommer fortsätta ge mig.För din omtanke, kärlek, empati och trygghet. Tack för att du är du, för att du uppmuntrar min utveckling och berömmer mig. För att du tror på mig. Jag älskar dig så mycket, jag älskar er så mycket. Vad och vem vore jag utan er?