Skrivlängtan och jul ledighet

När jag börjar skriva så är det som att mata ett litet barn med sockerberoende. Har jag fått smak på det, så kan jag inte sluta. Nu känner ju jag att jag helt plötsligt vill skriva hela tiden. Mest om mina innersta tankar och jag funderade på om jag skulle börja skriva på Word dokument igen, för att spara på datorn eller skriva ut i pappersform? Tänk så roligt det vore att få följa mina tankar och texter i pappersform under åren som går. Men hej på er!Jag jobbar min sista dag imorgon på två veckor och det ser jag verkligen fram emot. På eftermiddagen går tåget och pappa hämtar mig som vanligt, med Emilia hoppas jag.Saknar barnen så mycket just nu!Jag har precis slängt ner alla jag tror jag vill och behöver ha med i Skåne i en resväska. Jag har en vision om att jag gå osminkad, i mjukis och träningskläder under min vistelse hemma, så jag slängde ner allt som låg överst i garderoben. Ska strax hoppa in i en dusch och därefter gå och lägga mig. Jag var hos psykologen idag för andra gången. Jag vet inte riktigt om jag gillar tanten eller om jag bara stör mig rent allmänt. Vi hade en halvtimmes långt samtal idag och det känns alldeles för kort tid för mig. Vi hinner knappt börja innan det är dags å avsluta. Dessutom känner jag mig stressad när jag pratar för att jag vill hinna med så mycket som möjligt innan de är dags att avsluta. Men idag kände jag mig as neutral och halv okänslig när jag kom dit. Hade precis avslutat ett samtal och gjort en anmälan hos polisen och dök rakt ner i mina problem. Hon berättade sina analyser och vad hon tror. Jag höll med. Det har aldrig varit felet hos mig, att jag inte kan förklara eller se mina brister. Jag behöver bara få hjälp med hur jag ska tänka och agera i vissa situationer.Så vi landade lite att det kan lätt bli en giftig miljö hemma i Skåne på semestern och att jag måste respektera och lyssna på mig själv när kroppen säger att det är dags att åka hem. Vi pratade om varför jag blir som jag blir i seriösa relationer och hur jag inombords får panik och upplever känslor som otrygghet och osäkerhet. De känslorna har såklart vuxit fram och upplevt under min barndom och uppväxt. Nåja. Jag lever och det är fan en blessing i sig. Eller hur?Jag ser så mycket fram emot att kicka igång 2019 och göra de året till så bra jag bara kan. Jag ser fram emot att jobba med mig själv, utvecklas och förändras. Jag ser fram emot att hitta tillbaka till min trygghet och mitt självförtroende och träffa massvis med nya människor. Jag är så jävla färdig med 2018 och alla andra år innan dess. Fan. Jag ser fram emot lugn och ro i alla forum jag än befinner mig i. Familj, relationer, vänskap och annat! Fick hemskickad denna fina buketten av min finaste Julie till min födelsedag. Jag älskar blommor och jag älskar att få blomsterleverens. Mest av allt så älskar jag Jullan och är så glad för henne. Vi hade ett samtal häromdagen där hon berättade en situation som hon precis hade varit en del av och hur hon hade svarat/reagerat då. Jag började lipa och var så jääääkla stolt över henne. Jag har aldrig varit mindre stolt över henne, de är inte det. Men det var så jävla skönt att höra henne berätta om hur hon tagit ställning till skitsnack och gett en tydlig markering på att hon inte vill bli inblandad. Det är PRECIS sånna vänner jag vill ha i min närhet. Jag har blivit så jävla rövknullad av människor som pratat om förtroende och ärlighet när de bakom stängda dörrar knarkat tramadol tills de överdoserar och skyller på feber. Det är sån dubbelmoral och de är så obehagligt hur BRA folk är på att ljuga. Jag har upplevt det i min närmaste familjekrets, bland vänner och relationer. Att sitta i någons hem och prata öppenhjärtligt och känslomässigt om ärlighet och varför det är det viktigaste som finns i en relation - för att sen få nys om vilken lögn det varit då du fått se hur en människa kastar dig framför bussen för knark, eller andra beroendeframkallande medel. Jag ska skriva ett inlägg om det också. Tänker att jag kanske ska göra det på tåget. Den situationen är såklart en bidragande stor del till varför allting i mitt liv blev lite extra jobbigt. Är du redan skör, vilket jag har varit under en längre period - så är det ganska solklart att du blir extra känslosam och påverkad när du får reda på att en av de absolut närmaste personerna du har haft i din närhet, valde att kasta er relation och förtroende för att skydda sina tramadol, som hon tydligen missbrukar - i hemlighet. I hemlighet för mig och barnen dvs. Partnern är säkert medberoende. Alla partners är det om de ställer upp och köper/levererar/ tar själv eller annat.Nåja. Nu hamnade jag lite utanför Nu - Dusch, föna håret, ansiktsproceduren, borsta tänderna och packa de sista innan sängen!