Min roll som mamma

Nu i efterhand så förstår jag hur skadad jag är av förlossningen. Alla andra låter sina familjer och vänner hålla i deras bebis när dom är 2-3 dagar gamla. Alakey är 3månader och jag tycker fortfarande att det är jobbigt. Släpper det någonsin? Jag drömmer fortfarande ofta att han kommer bli kidnappad eller dör. Att jag eller André tappar honom eller att nacken går av. O ja det är så hemskt som det låter. Enda gången jag sover gott är när jag är helt utmattad. Jag förstår bara inte hur jag någonsin ska kunna lämna honom på dagis eller hos sin farmor eller mormor. Där har jag lixom noll koll. Litar verkligen inte på någon annan än mig och André när det kommer till Alakey. Jag känner iallafall att det är extremt naturligt att vara mamma nu. Det är min vardag och det är bara o göra allt för Alakey för att han ska ha det så bra som möjligt. Och jag älskar det varje dag. Vem kan inte motstå en super pigg och glad bebis kl 04 på morgonen lixom? Men att ha hand om Alakey själv utanför vårt hem har jag inte riktigt testat på än. Alltid så tryggt att ha André med mig. Men ska nog pallra mig ner på stan någon dag utan André! Vi ska nog klara oss utan pappa några timmar ;)