Nyårsafton 2022/2023

Hejsan svejsan!Nu är detta skitåret snart över. Bara 2 timmar o 45 minuter kvar rättare sagt.Förutom kriget i Ukraina och att allt har blivit så dyrt så jag knappt har råd att leva så är det ändå en sak som jag är glad över . Jag slutade jobba på det företaget jag jobbade för i Göteborg. Ett sådant skitföretag som skiter totalt i sina anställda.Nu jobbar jag som timvikarie för Kungsbacka kommun i stället. Har iofs varit hela höstterminen på ett o samma ställe så jag har inte testat något annat ställe, men det händer nog nu.Det är nyårsafton o jag sitter här ensam framför TV:n. Det känns för jävligt. Men så är det. Jag har ju gått igenom mycket och jag erkänner att för några år sen så hade jag fastnat i det negativa av att alltid råka ut för saker. Men jag har kommit så långt. Skrattar nu när jag råkar ut för något nytt. Fast det finns ändå en liten punkt i hjärnan som säger "typiskt". Jag är inte den negativa personen längre, men det är svårt för andra att ändra uppfattning om mig. Men det är ju de som fastnat så tycker jag. Men får man då en dålig dag som jag har i kväll, så kan man inte nämna det för någon för då blir det liksom " jaha nu kommer det igen" Men jag har ju rätt att ha dåliga dagar utan att hela min personlighet ramlar bakåt 10 år. Men så är det. Jag har aldrig blivit bjuden på fest i mitt vuxna liv. Och jag har ju undrat varför det. Jag vet att med min ADHD så förstår jag kanske inte alltid de sociala koderna. Men jag är aldrig elak eller slänger ur mig opassande saker. Jag lever ensam för jag har inte hittat någon som passar med mig. Då är jag inte kräsen. Deppiga dagar säger jag att jag inte hittat någon som vill ha mig. Glada dagar så har inte rätt man dykt upp bara. Jag har en vän och hon är helt underbar. Blir avundsjuk på hur många hon har som hon umgås med. Men jag är  så glad att jag har henne. Hon säger att hon inte förstår att ingen upptäckt hur fin och kärleksfull jag är. Ja det undrar jag också. Jag har gråtit i kväll för jag undrar varför jag ens föddes. Varför jag alltid är ensam. Varför jag får käftsmällar efter käftsmällar. När skall jag få vara glad och ha medgångar. Nu verkar jag ha kommit på varför jag alltid blir så lätt sjuk, men det innebar en ny diagnos dessvärre. Jag bara " men va fan!!" Men får jag slippa dessa långdragna luftrörsinfektioner så är det värt det. Säger jag till mig själv när jag försöker låta bli att gråta. 50 år gammal o har gett upp